Krävs ett verkligt nordiskt samarbete

Krävs ett verkligt nordiskt samarbete

Håll den danske och svenske energiministern ansvariga för problemen med hanteringen av handelskapacitet mellan Danmark och Sverige. Det menar Mats Nilsson, som skriver att det borde skapas en nordisk systemoperatör.

En väl fungerande elmarknad är en hörnsten i en väl fungerande klimatstrategi. På en bra marknad med god resursanvändning utnyttjas resurserna på bästa sätt oavsett vilken sida av en nationsgräns resursen befinner sig. Men innebär det att varje gränsöverskridande samarbete är bra?

Nej, jag påstår att gränsöverskridande samarbete bara är bra i de fall det finns en tydlig win-win eller om det går att fördela nyttor och kostnader så att det i, global bemärkelse och på lång sikt, uppstår en samhällsekonomisk vinst. Det finns skäl att (på elmarknaden) ifrågasätta det nuvarande nordiska samarbetets ändamålsenlighet. Detta visar t.ex. Svenska kraftnät både med ord, ”Svenska Kraftnät har dock på senare tid tvingats notera att regeringens entusiasm inför den fortsatta nordiska integrationen inte är lika uttalad i alla grannländer” (investeringsplan 2013), och i handling. Det senare när man exklusivt med Statnett valde att diskutera förutsättningarna för den nordiska frekvenshanteringen. Detta utlöste som bekant en nordisk kris när Svenska kraftnät och Statnett krävde att tillsammans få 67% av beslutanderätten över den nordiska frekvensregleringen. (se mer i second opinioninlägg från 2017).

Det finns all anledning att ifrågasätta om t.ex. hanteringen av gränsöverskridande kapaciteter hade tillåtits vara så nationalistisk om vi hade haft en nordisk systemoperatör med instruktionen att alla kunder, oberoende av geografisk hemvist, är lika mycket värda. Det finns klara problem i hanteringen av kapaciteter i det s.k. västkustsnittet (svenska neddragningar), Hasle (norska neddragningar), swepol-link och dansk-tyska gränsen. Vi vet idag att systemoperatörernas olika instruktioner, med varierande inslag av nationalism, leder till suboptimerande beteende. Det som är bra för landet X behöver nämligen inte vara bra för Norden. Men det finns också problem mellan den reglerade delen av kraftsystemet och marknaden. Vilket förtroende för marknaden visade Svenska Kraftnät den 24 januari 2019 när de stängde utlandshandeln för att ”lösa” ett internt problem?

För att förbättra situationen föreslår jag åtgärder inom fyra områden.

– För det första måste det politiska initiativet för den nordiska elmarknaden återföras till Norden. Håll den danske och svenske energiministern ansvariga för t.ex. hanteringen av det s.k. västkustsnittet (svensk neddragning av handelskapacitet till Danmark). Ett tydligt ledarskap från de nordiska ministrarna när det gäller utvecklingen av elmarknaden är en nödvändighet.

– Den kommande energiomställningen är komplex. Komplex i bemärkelsen att den kommer att beröra många aktörer på flera olika sätt. Vi måste därför upphöra med att i gränsöverskridande förhandlingar enskilt hantera varje elmarknadsfråga. Den förhärskande metoden att hantera elmarknadsfrågor var för sig leder troligen till suboptimala lösningar. Gränsöverskridande, regleringar och förhandlingar måste inrymma problemkomplexen. Detta blir av betydelse när vi som idag hanterar reglering paragraf för paragraf, och två av de nordiska systemoperatörerna har som mål att gå vinnande ur varje paragraf-formulering. Jämför det med en diskussion om effekterna i stort av alla x paragraferna.

– Förhindra att systemoperatörerna utövar sin tjänst efter alltför mycket ”efter eget huvud”. Reglermyndigheterna måste lägga ner mer tid och resurser på att utröna vad som verkligen händer, och om extrema åtgärder (såsom att stänga ner utrikeshandeln, beordra aktörer att dra ner eller upp på produktionen och legärt prissätta denna åtgärd, eller på annat sätt störa marknaden) verkligen var nödvändiga.

– Slutligen, skapa en nordisk systemoperatör. Börja denna process med att år 2020 se till att alla nordiska systemoperatörer har en tydlig instruktion att verka nordiskt. Avsluta processen med att 2025 inviga en nordisk systemoperatör med säte i t.ex. Köpenhamn. Då kan man dra fördelar av den övervakande del av systemoperationen som redan finns på plats i Danmark.

Den nordiska elmarknaden kan spela en viktig roll för den europeiska energiomställningen. Det kräver dock ett verkligt nordiskt samarbete.

12 Kommentarer
Av Mats Nilsson
Elmarknadsanalytiker. Docent i miljöekonomi.
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Klas Roudén skriver:

    En självklar förutsättning för ett gemensamt utnyttjande av det synkrona nordiska elnätet är att alla deltagande parter gör rätt för sig rent ekonomiskt, och där ingen snyltar på andras bekostnad. Som jag uppfattat det var det sistnämnda beteendet upphovet till att vi idag har Sverige indelat i 4 prisområden. Låt mig förklara.
    Det finns ett solklart samband mellan de tidvisa problemen med elförsörjningen till Sydsverige via snitt 4 och den politiska avvecklingen av Barsebäck, vilken huvudsakligen Danmark låg bakom. Sedermera ledde också detta fram till den hittills misslyckade idrifttagningen av mångmiljardsinvesteringen Sydlänken.
    Men nätkapaciteten mellan länderna vid landsgränsen är normalt (mycket) god. Just p g a Barsebäck så lades 2 st kraftfulla 400 kV kablar på Öresunds botten mellan länderna. På sin tid hade man i Danmark absolut inget emot kärnkraftsetableringen i Barsebäck. Tvärtom, det planerades t o m för fjärrvärme till Köpenhamn från Barsebäck.
    Men tiderna kom att förändras…
    Och när Svk började begränsa nätkapaciteten till Själland m fl för att säkerställa elförsörjningen till Sydsverige p g a snitt 4 (ibland även p g a snitt 2), så blev det nu ett himla liv i Danmark. Där ville man både äta kakan (man låg de facto bakom avvecklingen av Barsebäck) och ha den kvar, för det fanns ju (mycket) god nätkapacitet vid landsgränsen i Öresund…
    Många med mig på Svk m fl ansåg att denna argumentation var väl magstark. Vi tyckte helt enkelt att som man bäddar, så får man ligga. Nämnda 400 kV kablar hade ju tillkommit just p g a Barsebäck!, som Danmark hade pressat den svenska regeringen till att politiskt avveckla med flera miljarders konfiskation av svenska skattebetalares egendom genom de ekonomiskt skadesfria ägarnas (Sydkraft, Eon) delägarskap i Ringhals.
    Och hur mycket skulle Danmark betala Sverige för att stärka nätkapaciteten i snitt 4 mm?
    Vad jag vet, hittills inget alls. Så kan det gå, när en operatör vill åka snålskjuts.
    Som vanligt så vek sig de undfallande svenskarna, och nu var vi ju gudbevars även med i EU, och där gäller frid i familjen, annars får man kanske inte vara med i den Brysselska stugvärmen. Så nu fick det bli prisområden i Sverige.
    Hur mycket har detta kostat elkonsumenterna i Sydsverige m fl? Och Svk:s punkttariff, som ger bonus för etablering av ny elproduktion i bl a snittområde 4, verkar ju hittills endast stimulera ett redan subventionerat kraftslag….när det finns ett akut behov av basproduktion med systemtjänster som systemtröghet (svängmassa) mm.

    1. mats nilsson skriver:

      God morgon Klas!

      Jag uttrycker mig kanske inte lika starkt som du 🙂 och jag tycker egentligen inte att det är mer rätt att SvK flyttar till gräns än att Statnett gör det. Båda borde egentligen upphöra med detta på en gång. Sedan måste jag hålla med om att nedläggningen av Barsebäck inte är en av svensk energipolitiks finaste stunder. Gissningsvis blir de kommande nedläggningarna rätt dyra för kunderna också.

      Med den flödesbaserade kapacitetsberäkningen, som egentligen lyftes i kommentarerna, blir det naturligt för Sverige att återgå till att vara ett prisområde igen. Två set av phaseshifters vid norska gränsen tar hand om norska och svenska loop flows, och vi kan återigen ha samma prise i Malmö och Luleå.

      Tack för kommentaren och ha en trevlig sommar

      1. Erik Ahlström skriver:

        Jag drar en annan slutsats än Mats Nilsson: med flödesbaserad kapacitetsberäkning blir det onaturligt med ett enda budområde i Sverige. Se mina kommentarer nedan 🙂

  2. Paul-Frederik Bach skriver:

    Den nordiske systemoperatør, som Erik Ahlström nævner, er allerede virkelighed, se https://nordic-rsc.net/. Nordic RSC blev oprettet som en del af EU kommissionens vinterpakke fra november 2016.
    Den anden vigtige forudsætning er elmarkedets indretning. Vi kan se i Tyskland, hvor besværligt det bliver, når man ikke vil indrette priszoner således, at de fysiske flaskehalse som hovedregel ligger på grænserne mellem priszonerne.

    1. mats nilsson skriver:

      Hel Paul-Frederik! tack för kommentaren.
      Det är riktigt att det upprättades en kalkylenhet (RSC) i Köpenhamn. Det är dock inte riktigt att kalla det för en nordisk systemoperatör. Alla avgörande beslut fattas fortfarande nationellt. En sådan RSC har funnits länge inom det område som inbegriper Frankrike, Tyskland och Benelux. Man kan dock inte påstå att ”systemoperatörsansvaret” för den regionen flyttats till RSC. Intressant jämförelse med Tyskland. Jag ogillar den tyska flytten till gräns. Jag har dock stor förståelse för den tyska viljan att vara en stor zon i den flödesbaserade kapacitetsberäkningen. Sverige borde bli ett prisområde (elområde) när vi inför flödesbaserad kapacitetsberäkning. Då skulle svenska kunder skyddas från många av baksidorna med denna kapacitetsberäkningsmetod. Vi skulle då också kunna ha ett systempris baserat på det svenska priset

      1. Erik Ahlström skriver:

        Hej Mats Nilsson
        Ju större budområden desto mindre effektiv blir flödesbaserad kapacitetsberäkning. Detta eftersom större budområden orsakar större så kallade ”loop flows”. ”Loop flow” är det flöde som belastar angränsade budområde(n) när det sker elhandel internt i ett budområde och eftersom kapaciteten är oändlig internt inom ett budområde, från marknadens perspektiv i alla fall, så prioriteras den interna handeln före den gränsöverskridande handeln. Stora budområden och ökad handel över gränsen är motsäger varandra, helt enkelt beroende på de fysiska lagarna för elkraftflöden.

        Med mindre budområden kommer det ske mindre intern handel och mer gränsöverskridande handel och det som förut var ”loop flow” blir istället transitflöde – något som den flödesbaserad beräkningsmetoden tar hänsyn till. De något trubbiga beräkningsmetoderna man använder idag är rätt dåliga på att ta hänsyn till transitflöden även om de många duktiga kraftsystemanalytikerna på TSOerna gör så gott de kan.

        Om Tyskland äntligen kunde få tummen ur och introducera ett nordligt och ett sydligt budområde skulle det med all förmodan ge en icke försumbar ökad gränshandel och en positiv effekt på den Europeiska elmarknaden, även för Sverige med den direkta kopplingen Baltic Cable men även indirekt via Polen och Danmark (speciellt när vi börjar med flödesbaserad kapacitetsberäkning).

        När vi i Norden börjar med flödesbaserad kapacitetsberäkning vore det mycket olyckligt för Svenska och Nordiska marknaden om vi retarderade till ett stort Svenskt budområde.

        1. mats nilsson skriver:

          Hej Erik Ahlström!

          I teorin KANSKE det du skriver är sant. De empiriska körningar som vi hittills fått se visar på väldigt små samhällsekonomiska vinster för norden med flödesbaserade (flow based) kapacitetsberäkningar. Och då endast med väldigt starka antaganden. De vinster du talar om realiseras antagligen inte. Jag noterar också att 8 av 10 kapacitetsberäkningsområden i Europa valda att INTE implementera flow based. Är de bara okunniga? Jag tror inte det. Den enda rapport som tagit tag i flödesbaserad kapacitetsberäkningar ordentligt, och utvärderat hur det fungerar, är den belgiska reglermyndighetens rapport. Det går inte att läsa den på annat sätt än att små områden tar stryk med flödesbaserad kapacitetsberäkning. Det går heller inte att läsa rapporten som om metoden varit väldigt effektiv. Slutligen dödade flow based intradaghandeln över prisområdesgränserna. Jag har inte hört något bra förslag på hur den nordiska implementeringen skulle tackla detta problem.

          ETT svenkst elområde skulle vara en utveckling i flow based. Det skulle möjliggöra en finansiell handel som totalt kommer att dödas med den nya beräkningsmetoden (prisbildningen blir nämligen rätt slumpartad och flöden kommer att kunna gå från högpris- TILL lågprisområden i flödesbaserad kapacitetsberäkning). Loop flows mellan Norge och Sverige löses enklast med phase shifters.

          1. Erik Ahlström skriver:

            Hej Mats
            För att flödesbaserad kapacitetsberäkning skall vara gynnsamt krävs tre saker: ett nät med begränsad kapacitet, budområden som angränsar till varandra med maskat AC-nät sätt (och inte radiellt AC-nät eller utgörs av HVDC-förbindelser till största del), och små budområden (eller om inte små så iaf lika proportionellt till hur områdena förhåller sig till varandra (t ex det är inte särskillt negativt för Sverige att Finland är ett förhållandevis stort budområde eftersom det är radiellt med avseende på växelströmförbindelsen)). Dessa förutsättningar gäller inte för alla kapacitetsregioner, men det gör de för den Nordiska kapacitetsregionen.

            Den bästa lösningen för Belgien vore enligt mig att framförallt Tyskland men även Frankrike dela in i mindre elområden.

            Att marknadsaktörerna behöver finslipa sina hedgingstrategier med flödesbaserad kapacitetsberäkning ser jag inte som en problem som överväger den positiva effekten från ökad handel på fysiska marknaden. I CWE ökade dagen-före handel mer än vad som minskades i intradagshandel.

      2. Erik Ahlström skriver:

        Hej Mats Nilsson
        Om jag förstår din debattartikel så argumenterar du för en Nordisk TSO med att det skulle motverka nationalistiskt beteende på elmarknaden och ge mer gränsöverskridande handel. Dessa två argument verkar dock gå tvärtemot det du skriver i ditt svar till Paul Fredrik Bach : ett stort svenskt budområde och ett nordiskt systempris baserat på det svenska priset. För det första låter dessa två punkter mer nationalistiska än icke, för det andra skulle det orsaka mindre gränsöverskridande handel inte mer.

  3. Erik Ahlström skriver:

    Intressant att Mats Nilsson varken nämner den nya metoden för att beräkna och tilldela kapacitet till marknaden, flödesbaserad kapacitetsberäkning, som starkt begränsar möjligheten för ”nationalistiskt” beteende bland samtliga Nordiska aktörer, eller att det kommer vara Nordic RSC som utför kapacitetsberäkningen, inte de nordiska TSOerna, när nya metoden tas i drift.

    1. mats nilsson skriver:

      Hej Erik!

      Jag har i tidigare inlägg kommenterat den nya metoden (flow based) som jag anser vara ”legaliserad flytt av interna flaskhalsar till gränsen”. Det är också en kraftig förenkling att påstå att de nordiska TSOernas möjlighet till ”nationalistiskt” beteende blir starkt begränsat. Enligt vad jag förstått är det fortfarande TSOerna som står för både modell och indata. En matematisk modell enligt flow based är, liksom alla algoritmer och linjära optimeringsproblem, beroende av de villkor som sätts. Om jag skulle ha fel så ska i och med flow baseds införande, gränshandel öka. Jag ser inga tecken på att det blir så. Jag skriver heller inget om den relativt billiga och enkla lösningen, phase shifters, som kraftigt skulle reducera beräknings- och fysiska problem vid gränserna. Det har jag också tagit upp tidigare.

      Men jag uppskattar att du är på tårna i denna fråga och ser ditt inlägg som något av en garant för att du i alla fall tror att gränshandeln kommer att öka med flow based. Jag gör det som sagt inte.

      1. Erik Ahlström skriver:

        Hej Mats Nilsson
        Vad gäller interna flaskhalsar som du säger flyttas till gräns så finns det ingen betydande skillnad på vad som görs idag och det som kommer att göras med flödesbaserad kapacitetsberäkning. Det är samma nät som är på plats ute i landet, det är samma flaskhalsar i nätet som potentiellt begränsar marknaden, oavsett metod, och samma flaskhalsar i nätet ingår i kapacitetsberäkningen både med flödesbaserad kapacitetsberäkning och det som görs idag. Man skulle kunna säga att skillnaden ligger i att det inte är lika synligt med dagens metod (samt möjligtvis att de Nordiska regulatorerna inklusive svenska Elmarknadsinspektionen har remissat den Nordiska metoden för flödesbaserad kapacitetsberäkning men inte remissat det som görs idag).

        Formuleringen ”flytta till gräns” är enligt mig olycklig felöversättning av situationen som råder kring Tyskland, där TSOerna systematiskt begränsar handeln med grannområden för att inte riskera överlaster internt i det stora elområdet Tyskland. Det gjorde man både före och efter flödesbaserad kapacitetsberäkning introducerades. En väldigt betydelsefull skillnad ligger i att i Norden har vi små elområden, inte minst jämfört med Tyskland, och de interna flaskhalsarna i stora elområdet Tyskland ”flyttas till gräns” betydligt längre sträckor än för våra små elområden i norr. Jag anser att de allra flesta av våra flaskhalsar inte flyttas alls, de ligger redan vid gräns om de inte redan utgör en del av systemgränsen (även om den geografiska platsen för flaskhalsen inte stämmer till 100 % med den ”geografiska” platsen för elområdesgränsen).

        Vad gäller risken för att en TSO skulle redigera data på grund av något mystiskt egenintresse och därigenom påverka marknaden negativt, så finns transparensförordningen samt en del rapporteringskrav i nätkoden för elmarknaden så att både ENTSO-E och ACER kan reagera ifall det är något Elmarknadsinspektionen skulle ha missat. Ett troligt egenintresse skulle kunna vara driftsäkerhet och som tur är så är driftsäkerheten baserat på fysik inom elkraft och därför kan analyseras, både före och efter en situation inträffar, och då kan man se om det var rätt eller fel av TSOn att prioritera driftsäkerhet före elmarknad.

        Till sist nämner du att phase shifters skulle vara en bra lösning för ökad gränshandel. Jag anser att de har en begränsad och dubbelsidig inverkan. Nyttan med att flytta AC-flödet med hjälp av phase shifter förutser att vi har ett överdimensionerat och maskat nät med överflödig kapacitet i närliggande ledningar kring det begränsande flödet som skall flyttas. Det blir dock dyrt för samhället med alltförmycket överdimensionering i elnätet och enligt Elmarknadsinspektionen skall det helst vara samhällsekonomiskt att bygga nya ledningar. Men jag har kommit bort mig lite. Idag har vi tyvärr inte så mycket överdimensionering i nätet. Snarare tvärtom ifall vi även i fortsättningen skall undvika strömavbrottet som inträffade i Argentina. Det är just därför Svenska kraftnät investerar 13 miljarder under tre år till underhåll och utbyggnad av nätet. Mig veterligen är det inte en krona av det som går till phase shifters (men vill väldigt gärna veta bättre i fortsättningen om jag skulle ha fel).

Prenumerera på artiklar


Boken om Sveriges gasberoende

Läs boken om vad Sverige använder energigas till och hur sårbar den svenska gasförsörjningen är.

Boken om Sveriges elsystem

Det svenska elsystemet går i otakt med omvärlden och marginalerna krymper. I ett läge där vi behöver allt högre överföringskapacitet i elsystemet har denna i stället krympt och elpriserna har skjutit i höjden. I den här boken beskriver tre initierade ingenjörer hur trenden kan vändas.

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet