”Jag tror på vikten av rättvisa på elmarknaden”

”Jag tror på vikten av rättvisa på elmarknaden”

El, elproduktion och elpriser är ett ämne som ständigt genererar nyhetsrubriker. Från de senaste vintrarnas vidlyftiga pristoppar och den efterföljande debatten om den svenska elmarknaden, till vårens katastrofrapportering från kärnkraftsolyckan i Fukushima. Och nu senast, nyheten att Tyskland tänker avveckla sina kärnkraftverk till 2021.

När det gäller den mer privatekonomiskt inriktade rapporteringen kring elektricitet så får jag konstatera att mitt eget intresse i frågan har stigit en hel del sedan jag i fjol gick från att bo i hyreslägenhet med uppvärmningen inbakad i hyran, till att stå som ägare till ett eluppvärmt radhus. Nu kan jag betydligt lättare se att läget på elbörsen även påverkar mig. Men det är ändå svårt att veta vad man egentligen ska tänka och tycka.

Jag läser i dagarna en artikel på E24 om den svenska elförbrukningen. Enligt den intervjuade professorn Björn Karlsson ligger vi mycket, mycket högre än andra motsvarande europeiska länder. Framförallt är det den svenska industrin som slukar mer ström än man skulle behöva, men Karlsson säger också att det finns många länder där man ”inte är lika frikostig som vi är med att värma upp sina bostäder”.

Min första reaktion på detta blir ett ”men skärpning Sverige!”: vi har länge tid haft billigare el än de allra flesta europeiska länder, och följaktligen inte känt något större behov av att hushålla med energin.

Det känns ju helt fel på ett rent moraliskt plan, känner jag. Och i takt med att förståelsen sprids om att vi måste vara mer rädda om vårt enda jordklot, så borde vi svenskar också se poängen i att ta ansvar och inte bara själva frossa upp den billiga vattenkraft våra älvar producerar. Utan att i stället hushålla med elen så att den kan komma till nytta på andra håll.

Dessutom läser jag miljökonsulten Michael Silléns argument för att ett storskaligt nyttjande av förnyelsebara energikällor också kräver att ett ”smartare” elnät byggs upp som täcker hela den europeiska kontinenten. Så, rent principiellt verkar det finnas poänger i att vi långsamt rör oss mot en gemensam, harmoniserad europeisk elmarknad. Även om det innebär att vi svenska konsumenter drar en ekonomisk nitlott i och med rejält höjda elpriser.

Men ju mer jag tänker på saken, och inte minst diskuterar den med min kollega desto knepigare blir det.

Gemensamt pris för gemensam el, det låter ju rättvist och enkelt. Men å andra sidan har det ju funnits ett slags rättvisa i att vi i Sverige har kunnat kompensera för våra kalla vintrar med billig, miljövänlig lokalproducerad vattenkraft, medan ett land som Spanien haft dyrare kilowattimmar, men desto fler och varmare soltimmar. En naturtillgångarnas rättvisa.

Och om många svenskar i vinter har upplevt det som orättvist att de svenska elbolagen gör jättevinster medan konsumenterna fått vända på varje krona för att betala de höga elpriserna, så skulle väl den obalansen bli verkligt påtaglig om den svenska elen la sig på samma prisnivå som i resten av Europa? Inte direkt rättvist, väl? Det finns många som tycker olika saker om hur det är och hur det borde vara i framtiden när det kommer till vår elförsörjning. Och ju mer man försöker förstå, desto mer blandas tekniska, ekonomiska, politiska och miljömässiga argument ihop till en enda komplex röra i huvudet.

Så i nuläget vet jag egentligen bara att jag tror på vikten av rättvisa på elmarknaden. Det får inte kännas godtyckligt, eller som att vissa drar ett tyngre lass än andra för att klimatmål ska uppnås.

Frågan är bara: vilken sorts rättvisa ska vi ha?

Själv är jag absolut beredd att betala mer för el i framtiden. Men då vill jag att den ökade kostnaden för mig som konsument ska kunna kopplas samman med en tydligt påvisbar miljövinst i någon annan ände av systemet. Inte att mina pengar bara ska åka på en digital rundtur i Europa innan de landar i nya rekordvinster för de svenska elbolagen.

Jonas Lidström
Journalist och webbredaktör på SVT Plus
Bloggar på SVT Plus

3 Kommentarer
Av
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Gunnar Ålfors skriver:

    Tramsigaste inlägget hittills

  2. Sune Bertilsson skriver:

    Börja med 5 poäng i nationalekonomi. I Sverige använder vi så mycket el som vi tycker är lönsamt, och på kontinenten gör man detsamma. En skillnad är att de använder mer naturgas, vilket vi inte gör, för det är inte lönsamt. Hr Prof Karlsson talar som vanligt i nattmössan. Och kom nu inte med det gamla Hisingen/Gent-exemplet igen, om inte detaljerna redovisas, för då syns det tydligt.

  3. Staffan Pappila skriver:

    Nivån på inläggen brukar vara hög. Hur kunde det här inlägget släppas in. Lidströms enda merit är att han bott i eluppvärmt radhus några månader! Hur värmer spanjorerna sina hus under vinterhalvåret? Oftast med en gasolbrännare i varje rum. Vilken infrastrukltur.

Prenumerera på artiklar


Boken om Sveriges gasberoende

Läs boken om vad Sverige använder energigas till och hur sårbar den svenska gasförsörjningen är.

Boken om Sveriges elsystem

Det svenska elsystemet går i otakt med omvärlden och marginalerna krymper. I ett läge där vi behöver allt högre överföringskapacitet i elsystemet har denna i stället krympt och elpriserna har skjutit i höjden. I den här boken beskriver tre initierade ingenjörer hur trenden kan vändas.

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet