Fortum ondgör sig över domen från mark- och miljööverdomstolen för Untra kraftverk. Det är en märklig inställning. Vad vill Fortum egentligen? Ska vi skrota skyddet för Nationalälvarna, för det är ju samma lagstiftning?

Det hela är egentligen mycket enkelt. Skyddet för våra nationalälvar och övriga skyddade sträckor kom till efter en enorm exploateringsvåg under många decennier som det slutligen, på mycket goda vetenskapliga grunder, blev ett stopp för. Kvar har vi i storleksordningen 25 procent av strömmande vatten med någorlunda intakta ekosystem. I den stora merparten av älvar och åar som är utbyggda är ekosystemen totalt annorlunda på ett högst märkbart negativt sätt. 

Skyddets syfte är att det inte ska byggas någon mer vattenkraft i dessa sträckor, men det förstår uppenbarligen inte Fortum. Jens Bjöörn säger att ”det finns en risk att vi inte kan utveckla vattenkraften”. Huvudet på spiken Bjöörn! Det är precis det som är syftet med skyddet i dessa sträckor. Ni får, så länge det inte finns någon lag emot det, ”utveckla vattenkraften” på andra ställen som inte är skyddade.

I de skyddade sträckorna får ni utföra åtgärder som inte medför ”betydande miljöpåverkan” och i fallet Untra bedömde mark- och miljööverdomstolen att era åtgärder, trots era skriftliga ansträngningar, sammantaget skulle innebära ”mer än obetydlig miljöpåverkan”. Vad i det är det som är svårt att förstå? Att vi har skyddade sträckor? Eller varför de är skyddade? Eller förstår ni överhuvudtaget inte att vattenkraften har en stor negativ påverkan på biologisk mångfald, både lokalt och regionalt och i vissa fall transnationellt?

Eftersom vattenkraften enligt två riksdagsbeslut och med de enorma negativa konsekvenserna för biologisk mångfald som klangbotten ska anses vara färdigutbyggd i Sverige, kommer Älvräddarna att aktivt arbeta för att ta bort undantaget i 4 kapitlet 6 paragrafen, det vill säga vårt mål är att verksamhetsutövare med gamla museala anläggningar i skyddade sträckor ska få underhålla dem till en nivå ”där det inte uppenbart påverkar vare sig enskilda eller allmänna intressen”, med andra ord en skärpning av kraven.

Det innebär att när underhåll måste göras som går utöver denna gräns, får lagstiftaren via nya paragrafer leda in verksamhetsutövaren på utrivning istället för det i dag lagstadgade underhållsansvaret. På så sätt får vi en naturlig utrivning av gamla anläggningar som ligger i skyddade sträckor. Efter hundra år av verksamhet har givetvis anläggningen tjänat in sina byggkostnader många gånger om, varför det inte finns några sådana ekonomiska motiv att behålla dem. Skyddet av sträckan är i sig en avvägning mellan förnybar produktion och biologisk mångfald, varför en sådan bedömning inte behöver göras.

Christer Borg
Ordförande Älvräddarna