”Elmarknadsmodellen katastrof för de svenska elkunderna”

”Elmarknadsmodellen katastrof för de svenska elkunderna”

Om Sverige inte kommer bort från exponeringen av kontinentens elpriser hjälper det inte att bygga billig elproduktion i Sverige när elanvändningen samtidigt ska fördubblas. Det skriver Nils Andersson, Lennart Billfalk, Gunnar Lundberg, Per Norberg och Set Persson, samtliga med mångårig bakgrund på ledande befattningar i energibranschen på bland annat Vattenfall. De föreslår därför reformering med en rollfördelning på elmarknaden där elnätföretagen får en central roll.

Den Europeiska elmarknadsmodellen är en katastrof för de svenska elkunderna och därmed även för möjligheten att göra EU till den första klimatneutrala regionen senast 2050.

Bild: Artikelförfattarna vill ge elnäten en ny roll på marknaden och skilja på svenska elpriser och exportpriser. Foto: Ellevio.

Sveriges elektrifieringsplaner
För Sveriges del måste den europeiska elmarknadsmodellen förändras. Detta är en nödvändig förutsättning för att Sveriges ambitiösa elektrifiering och omställning av basindustrin ska kunna bli verklighet.

Om vi inte kommer bort från exponeringen av kontinentens elpriser hjälper det inte att bygga billig elproduktion i Sverige när elanvändningen samtidigt ska fördubblas. Vi kommer att smittas av kontinentens höga elpriser under lång tid.

Nödvändiga reformer och handlingsplan
Hur ska elmarknaden reformeras för att återskapa stabilitet och rimliga elpriser? EU-kommissionen har nu presenterat resultatet av det omfattande arbetet med att reformera elmarknaden. Man orkade inte komma fram till en gemensam hållning. Varje land får profilera sina egna lösningar. Det är nu en uppenbar risk att elmarknaden blir sönderreglerad utan att de svenska kunderna får någon nytta Vi menar att det framför allt är två saker som måste göras skyndsamt. För det första måste leveranssäkerheten återskapas och för det andra måste ländernas elpriser där så är möjligt kopplas bort från de extrema elpriserna som förorsakas av fossila bränslen. Detta är en nödvändig förutsättning för att den ambitiösa elektrifiering och omställning av EU till den första klimatneutrala regionen senast 2050 ska kunna bli verklighet.

För att genomföra reformen krävs en handlingsplan:

1. Ändra ellagen så att elnätföretagen inom ramen för sitt distributionsmonopol får monopol för försäljning av fysisk el till sina kunder

2. Uppdra åt Europas Systemoperatörer att tillsammans med elnätföretagen beräkna och övervaka leveranssäkerheten för effekt och energi på både kort och lång sikt

3. Uppdra åt Systemoperatörerna att tillsammans med elnätföretagen och elproducenterna ta fram en modell för att särskilja elpriser i de olika länderna

Elhandel
Vi anser att elkunderna måste få ett större inflytande på elmarknaden. Vi föreslår därför att elnätföretagen får ett ansvar för att sälja all fysisk el till sina kunder inom ramen för distributionsmonopolet. Elnätsföretagen blir då ombud för alla sina kunder och lägger ett samlat bud på de fysiska elmarknaderna, spot, intra dag och reglermarknaden. En nyckelfaktor är att traders och elhandlare inte ska verka på den fysiska marknaden. Detta innebär inget konkurrensproblem eftersom konkurrensen sker på produktionsnivå.

Eftersom försäljningen av fysisk el, enligt detta förslag, ingår i distributionsmonopolet ska Reglermyndigheterna bevaka att priset är spotpriset eventuellt korrigerat via intradaghandel och reglerpriset.

Elnätföretagen blir också balansansvariga för sitt nät vilket avsevärt kommer att effektivisera balanshanteringen. Balansen gentemot landets stamnät behöver enbart upprätthållas i en punkt, kontakten med överliggande nät.

De kunder som vill prissäkra sig mot spotpriset kan i framtiden göra det genom elhandlarna och förhoppningsvis många andra aktörer som banker och försäkringsbolag när man som säljare av prissäkringstjänster slipper att vara balansansvarig. Prissäkring blir en rent finansiell verksamhet.

Leveranssäkerhet
Elnätsföretagen som bäst känner sina kunders behov av el och möjligheten till flexibilitet i elanvändningen ska åläggas att dokumentera leveranssäkerheten för både effekt och energi i sitt nät. Dessa beräkningar ska göras i nära samarbete med landets Systemoperatör. Systemoperatörerna ska i sin tur sammanställa hela Europas leveranssäkerhet på kort och lång sikt och då ta hänsyn till befintlig elproduktion och beslutade utbyggnader av ny elproduktion.

Om Systemoperatören i ett land vid sådan beräkning ser att det behövs ny kapacitet för att upprätthålla tillräcklig leveranssäkerhet ska Systemoperatören i första hand upphandla befintlig kapacitet som av marknadsskäl inte används eller ligger i malpåse. Om inte detta räcker ska Systemoperatören ta in anbud på ny kapacitet som behövs. Anbudsgivarna ska ange vad man, utöver marknadspriset, vill ha för att genomföra investeringen. Systemoperatören ska värdera anbuden och teckna avtal med det företag som lämnar bäst anbud med beaktande av egenskaper hos den nya produktionen som främjar en god leveranssäkerhet. Det företag om vinner anbudet ska förbinda sig att bygga och driva anläggningen i enlighet med Systemoperatörens önskemål. Merkostnaden som Systemoperatören får ska fördelas ut som nätavgift till stam-, region- och lokalnätägare.

Särskiljande av elpriset i olika länder
Eftersom elhandlare och traders inte längre verkar på den fysiska elmarknaden blir det möjligt att särskilja inhemska priser från exportpriser vilket annars inte är möjligt. Det blir enbart producenter och elnätsföretag som möts på den fysiska marknaden.

Vi anser därför att Systemoperatörerna ska ta hand om respektive lands spotbud från producenter och nätägare. Systemoperatörerna skickar buden vidare till landets kraftbörs.

Kraftbörserna beräknar, via europeisk clearing, pris och utbud precis som idag (nedan kallat EU-priser)

Systemoperatörerna ger Kraftbörserna information om vilka begränsningar på förbindelserna till övriga länder som ska göras för att undvika import av elpris från länder med extremt höga elpriser.

Kraftbörserna beräknar därefter de inhemska priserna för alla elområdena med beaktande av att den begränsade exporten till övriga Europa.

Kraftbörserna skickar de båda prisberäkningarna till respektive Systemoperatör.

Systemoperatörerna beräknar de inhemska producenternas spotutfall baserat på inhemskt pris och respektive producents spotbud. Motsvarande beräkning görs med EU-pris. Samtliga producenter får sälja en volym baserat på lämnade bud till det inhemska priset för respektive område. Bud som ligger över det inhemska priset men under EU-priset särbehandlas och prissätts till EU-priset för respektive område och exporteras.

Sammanfattning
Den nya modellen löser dagens problem och:

– Leder till en rimlig leveranssäkerhet för både effekt och energi

– Skapar inhemska elpriser baserat på tillgång och efterfrågan i landet

– Erbjuder andra länder el i samma omfattning och till samma priser som idag

– Rationaliserar balanshanteringen vilket i slutändan ger kunderna lägre kostnad

– Ger kunderna spotpris som startpunkt. Kunderna kan använda denna information till att påverka sin elanvändning och/eller prissäkra sig genom finansiella avtal till de tidshorisonter som marknaden erbjuder

– Genom att alla prissäkringar görs finansiella känner även de prissäkrade kunderna spotpriset på marginalen

– Innebär fortsatt konkurrens mellan producenter, dvs inte en reglerad marknad

– Missgynnar inte några länder inom EU

 

 

 

22 Kommentarer
Av Nils Andersson, Lennart Billfalk, Gunnar Lundberg, Per Norberg, Set Persson
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Lars-Göran Johansson skriver:

    Om jag fattat det här förslaget rätt så skall dagens elnätsföretag, för t ex dagen innan marknaden, lägga ett samlat bud på att köpa si och så mycket el från producenterna. Och genom att det bara finns ett enda stort köpbud på den svenska marknaden så skall priset hållas nere. Och detta skall formellt kunna ske vid sidan av EU´s elbörs och dess datorprogram Euphemia genom att inga elhandlare, traders, är inblandade.

    Men vad händer sedan på vägen fram till mig som privatkund? Köper jag fortfarande min el från en valbar elhandlare? Om ja, hur och var har elhandlaren köpt in den el som elhandlaren säljer till mig?

    1. Nils Andersson skriver:

      Lars-Göran
      I vårt förslag köper alla kunder sin fysiska el från sitt elnätsföretag till spotpris och de som önskar ett fast pris kompletterar inköpet av elen från Elnätsföretaget med ett finansiellt avtal från valfri elhandlare. Eftersom detta avtal är strikt finansiellt behöver inte elhandlarna köpa någon fysisk el. I och med att elhandlarna inte längre blir balansansvariga kommer förhoppningsvis flera aktörer att bli intresserade att hjälpa kunderna med finansiell prissäkring. Sådana aktörer, förutom elhandlarna, kan vara banker och försäkringsbolag som är vana att hantera finansiella instrument. I framtiden kan kunderna kanske köpa sina prissäkringar via Hemförsäkringen.

  2. Erik Sandström skriver:

    Intressant och läsvärd artikel. Marknadsmodeller bygger på att det finns fristående producenter som konkurrerar med varandra. Vi har en elmarknad som fungerade när kraftverken i stor utsträckning kunde planeras och styras individuellt. Frihetsgraderna var inte absoluta men tillräckliga.
    Nu har vi tillfört mycket kraft som inte kan styras utan följer vindens och solljusets variationer. Den reglerbar kraften får då styras mer aktiv, samspelet mellan kraftverken ökar och frihetsgraderna minskar. Finns det en gräns när samverkan har blivit så tät att själva marknadskonceptet känns irrelevant? Har vi rentav nått den gränsen?

  3. Bengt Ekenstierna skriver:

    Det är bra att fokus de senaste dagarna har flyttats från att argumentera om vad som inte går att göra för att lösa problemet med den ohederliga förmögenhetsöverföringen som skett under 1,5 år, till att komma med förslag på lösningar. Nu finns det ett regeringsdugligt parti som satt ner foten, inspiration från Nisse Andersson och company och Beken teamet som har fötterna på jorden om vad som är möjligt att åstadkomma i praktiken.

    Nisse och company modellen är komplicerad och kräver att man sitter ner och analysera och simulerar modellen i verkliga miljöer. Problemet är att de som har ett ansvar för att så sker (Svk, Energimarknadsinspektionen med stöd av Elforsk) och Regeringen har hitintills uppvisat ett fragrant ointressetill att lösa problemet med förmögenhetsöverföringen.

    Det som jag ser som en fara med Nisse och company modell är att den bygger på att motorn
    i modellen är elnätsföretagen. Dessa monopolisters agerande de senaste 20 åren har inte skapat trovärdighet för att ta det ansvar som beskrivs i modellen.

    Men nu finns det i alla fall tre modeller som syftar till att lösa problemet med förmögenhetsöverföringen och ta tillbaka styrspaken över svensk elproduktion och prissättning. Låt oss jobba vidare med dessa och se om vi med all klokskap som vi tillsammans kan mobilisera kan komma fram till nödvändiga åtgärder i styrningen av elprissättningen till gagn för svenska medborgare.

    1. Nils Andersson skriver:

      Bengt
      I själva verket är vår modell mycket enkel och behöver knappast analyseras. Genom att enbart producenter och nätägare möts på den fysiska elmarknaden kan er modell med två priser enkelt förverkligas.
      Om S vill göra staten till Single Buyer på elmarknaden underlättas detta mycket om motparterna är nätföretagen som representanter för sina kunder.
      Jag håller helt med dig om att en lösning måste fram snabbt.

      1. Bengt Ekenstierna skriver:

        Bra … Nisse!!! Det som nu behövs är att beslutsfattarna tar initiativet och samlar de som vill hitta lösningar på förmögenhetsöverföringsproblematiken, för att jobba fram och konkretisera hur detta låter sig göras. Jag ser Håkan Heden som en lämplig ordförande för en sådan arbetsgrupp. Kan är kunnig, envis och förstår politikens sätt att tänka.

        Känns som att isen är bruten och att klokskapen vinner mark för varje vecka som går …!!! Inte minst Socialdemokraternas insikt och utspel i veckan skapar drivkraft och energi för att komma vidare

  4. Roger Fredriksson skriver:

    Krig i Europa, liberaliserad elmarknad, medlemskap i EU och trasiga ”planerbara” kraftverk och sist men inte minst Klimatkrisen– visst fungerar prisbildningen!

    Elmarknaden omreglerades 1996 och i mer än ett kvarts sekel har den reformen gett konsumenter och företag elpriser som är en del av tillväxten på drygt 80% totalt och drygt 50 % per capita .

    I dagens debatt påstås att det höga elpriset indikerar att elmarknaden inte fungerar. Media och politiker eldar på den uppfattningen trots att det höga elpriset i själva verket indikerar att prisbildningen fungerar. Brasan ger många klick på rubriker och en osund grogrund för verklighetsfrånvända protektionistisk och populistiska förslag.
    Roger Fredriksson solsverige.se

  5. Lars-Göran Johansson skriver:

    Beken-modellen?

    1. Nils Andersson skriver:

      Denna modell bygger på samma idé som Bekenmodellen. Den stora skillnaden är att elhandlare och traders inte verkar på den fysiska elmarknaden vilket gör det enkelt att skapa de två elpriserna som är en förutsättning för att förhindra prissmitta från länder med höga elpriser

  6. Johan Montelius skriver:

    ”….. de extrema elpriserna som förorsakas av fossila bränslen.”

    Innan vi tittar på en lösning så kanske vi skall ha klart för oss vad som är orsaken till de höga elpriserna. Att orsaken är priset på gas är iofs sant men vad är det som gör att elpriset är så kopplat till gaspriset?

    Det vi sett under de senaste fyrtio åren är hur Europa med Tyskland i spetsen har monterat ner en stabil elproduktion baserad på kol och kärnkraft för att ersatt den med vindkraft och gas. Eftersom vindkraften är vad den är så har gas gått från att vara en faktor på marginalen till att bli den huvudsakliga prissättaren. Så de höga elpriserna kan sägas vara orsakade av avsaknaden av fossil kraftproduktion i form av kol.

    Europa kan, och kommer, att lämna denna väg, stenlagd med goda intentioner, och bygga upp en elproduktion baserad på kol och kärnkraft. Det kommer att ta tid men det kommer att ta ännu längre tid om vi med politisk styrning försöker låtsas som om det verkliga problemet inte fanns.

    De höga elpriserna vi hade i höstas var kanske den bästa larmklocka vi kunnat önska oss. Den signalerade tydligt att det var någonting fundamentalt fel; men felet var inte i prissättningen utan i den politik som monterat ner en fungerande elproduktion. Låt oss istället för att diskutera prismodeller som skyddar konsumenter, diskutera hur man återfår en stabil elproduktion. Vi kan börja med den heliga kon som kallas klimathotet och sen såga argumenten mot kärnkraft.

    1. Stefan Nilsson skriver:

      Vilket tyvärr inte är möjligt då vi inte har någon gemensam energipolitik inom EU. Det är också därför modellen måste göras om så att ett land får ta konsekvenserna av sina misstag och inte skyffla över dem på sina grannländer.

      1. Johan Montelius skriver:

        Stefan

        Det finns redan en mekanism för var och en som vill ha mer förutsägbara elpriser – abonnemang med fast pris. Att propagera för planekonomi och protektionism för att flertalet elkonsumenter har givit elbolaget carte blanche att köpa in el oavsett vad den kostar är ingenting annat än populism.

        Låt marknaden sköta det här; fler konsumenter vill ha mer förutsägbara utgifter och det kommer marknaden självklart att erbjuda. Vi kommer snart kunna välja abonnemang där en del är terminssäkrat, valet är inte bara mellan rörligt eller fast.

        I väntan på att Tyskland ändrar kurs (vilket de naturligtvis kommer att göra) så kommer vi att anpassa oss.

        1. Stig Forsberg skriver:

          Johan, har du inte förstått att fasta priser är ”trisslotter”, vare sig det gäller el-abonnemang eller bolån. Någon gång går bindningstiden ut och har du då köpt en nitlott så hamnar du i en högpris/högränteperiod medan den som köpt en vinstlott hamnar i lågpris/lågränteperiod. Tur eller otur, inget annat.

          Vi kan inte bygga en samhällsstruktur där p g a boendekostnader vissa ska kastas under bussen medans andra ska leva livets glada dagar och detta enbart beroende av vilket datum de köpte sin bostad. Rörliga priser där staten är ett mellanskikt och fördelar turen och oturen så att det jämnar ut sig mellan alla är den modell vi borde sträva efter.

          1. Johan Montelius skriver:

            ”Tur eller otur, inget annat.”

            Erbjudandet om fast pris idag är som du säger ett lotteri – men inte för mig som konsument (eftersom jag vet vad jag skriver upp mig på) utan för den som skall leverera (som inte vet hur mycket jag kommer att köpa). Riskpremien som leverantören måste ta blir hög och det fasta priset blir därefter.

            Handeln på termin ser lite annorlunda ut då man förbinder sig att köpa/leverera en viss mängd el under en viss period. Som konsument så får jag då betala oavsett om jag konsumerar hälften av vad jag har köpt. Som konsument kanske jag inte vill säkra hela min konsumtion eftersom jag i så fall med säkerhet kommer betala för mycket som jag inte konsumerar men jag skulle mycket väl kunna säkra ca hälften av min konsumtion. Leverantören köper upp motsvarande mängd på terminsmarknaden och behöver inte lägga på någon riskpremie.

            Är det inte så större företag säkrar sina elpriser?

            1. Stig Forsberg skriver:

              ”Erbjudandet om fast pris idag är som du säger ett lotteri – men inte för mig som konsument (eftersom jag vet vad jag skriver upp mig på)”.

              Men du som konsument måste ju göra ett val den dag när ditt bundna avtal går ut. Har du Turen att hamna i en ”upplevd” prisdal är det kanske ett rätt givet val. Har du däremot Oturen att hamna i en pristopp blir det ett enormt svårt val som kan få väldigt stora framtida ekonomiska konsekvenser ifall du gissar fel om framtiden.

              Det jag menar är att det borde finnas ett samhällssystem för att förebygga att slumpen får sådan stor betydelse för människors ekonomi (och det här gäller då även t.ex. bolån). Något mellanskikt borde finnas för att jämna ut detta, om det sen är staten eller någon form av försäkringsbolag (t.ex. som att andra bilägare är med och betalar när du haft oturen att ett nerblåst träd har kvaddat din bil).

              1. Johan Montelius skriver:

                ” mellanskikt borde finnas för att jämna ut detta, ..”

                Mellanskiktet finns redan och det kallas terminer. För privatpersoner har det inte varit någon idé att bry sig om detta eftersom priserna inte varietet så mycket. Det har även gjort att leverantörer inte erbjuder någonting annat än spot-priser, där leverantören tar noll risk, eller fasta priser – där leverantören tar risken och lägger på en premie för detta. Notera att det är leverantören som tar risken eftersom de inte vet hur mycket kunden kan tänkas köpa (vilket en kall vinter kan bli det dubbla).

                Att man som kund tar en ”risk” när man skriver upp sig på ett fast avtal är lite att överanvända ordet ”risk”. Visst kan det kännas surt om priset sjunker men man vet exakt vad man kommer att betala per kWh.

                El sälj redan idag på termin och det är bara en tidsfråga innan det paketeras för privatpersoner.

                Att ropa på planekonomi när man tycker att priserna skenar är populärt men planekonomi har inget bra track record 😉

                1. Stig Forsberg skriver:

                  Nja, en enorm majoritet (i Sverige i alla fall) använder sig av planekonomi-verktyget försäkring när det gäller hem, villa, bil, husvagn, barn, husdjur osv. Och genom att det är så utbrett antar jag att de flesta anser det vara det bästa systemet.

                  Faktum är att för de privatperson-terminer du förespråkar så kommer alltid den dagen när de går ut och då blir det en enorm skillnad för slutkunden vid köp av ny termin ifall den går ut i en pristopp (otur) eller prisdal (tur). Det kan alltså bli så att man blir tvingad att välja mellan pest eller kolera, men något måste väljas och då tror jag inte man finner någon tröst i att ”man själv gjorde valet”.

                  Jag efterlyser alltså en försäkringsvariant där alla betalar likadan premie så att de som haft otur kompenseras av de som haft tur och tidpunkten för ombindning blir helt betydelselös. Tror definitivt att många skulle nappa på den varianten.

                  1. Johan Montelius skriver:

                    ”planekonomi-verktyget försäkring ”

                    Det är lite skillnad på att jag som privatperson tecknar en försäkring med ett privat företag och att reglera priser på produkter genom statlig reglering.

                    ”..enorm skillnad för slutkunden..”

                    Vilket det är varje gång du köper en falukorv – det kanske är rea imorgon.

                    ”..så att de som haft otur kompenseras …”

                    Vilket de hade i Albanien, och det gick så där. Visst finns det situationer där ett samhälle bör ställa upp och hjälpa de som är drabbade men att vara drabbad av ett dåligt elavtal är inte tillräckligt för att införa statliga regleringar. Vad är nästa område där privatpersoner skall skyddas – bolån? Det är väl fruktansvärt om jag skriver upp mig på en fats ränta i fem år och sedan ser räntan sjunka – avskaffa genast den fria räntesättningen och inför en statlig reglerad ränta med garanti…?

    2. Nils Andersson skriver:

      Du skriver :”Låt oss istället för att diskutera prismodeller som skyddar konsumenter, diskutera hur man återfår en stabil elproduktion.”
      Det är ju precis det vi gör. Genom att återskapa beräkningar av leveranssäkerheten i varje elområde skapas goda förutsättningar för en stabil elproduktion. Leveranssäkerhetsbegreppet ”glömdes bort” i samband med avregleringen 1996. Detta har vi påpekat i flera debattartiklar under åren som gått. Du har ju rätt i att det är först nu som verkligheten kommit ifatt beslutsfattarna. Det är hög tid att fatta vettiga beslut. Prismodellen som vi föreslår underlättar för denna utveckling.

      1. Johan Montelius skriver:

        Är det inte så att ni åtgärdar problemet utan att tydliggöra vad ursprunget till problemet är? Den modell ni föreslår kommer näppeligen rädda oss med en fortsatt subventionerad utbyggnad av vindkraft och politisk nedläggning av kärnkraft.

        Att ”särskilja inhemska priser från exportpriser” och i förlängningen förhindra en fri marknad är likt vilka tullar som helst att strö grus i maskineriet. Skall vi tillbaks till ett Europa som delas upp genom diverse tullar och exportrestriktioner; el idag, livsmedel i morgon?

        Det finns redan idag möjlighet för konsumenter att säkra utgifterna för el, det kan bli bättre men det är inte några revolutionerande förändringar som behövs.

        1. Nils Andersson skriver:

          Johan Montelius: Vi pekar på det reella problemet att ingen sedan 1996 har räknat på leveranssäkerheten. Det har resulterat i förtida politisk nedläggning av kärnkraft utan att någon insett konsekvenserna. Det är det reella problemet. Vi vill absolut inte fortsätta med subventioner. Vi förespråkar en marknadsbaserad utbyggnad av ny elproduktion för att säkra en rimlig leveranssäkerhet. Det är ingen planekonomi.
          När det gäller själva elmarkandsdesignen så innebär varken Bekenmodellen eller vår modell förhindrad export.

          1. Johan Montelius skriver:

            ”Det har resulterat i förtida politisk nedläggning av kärnkraft utan att någon insett konsekvenserna.”

            … jag skulle vilja påstå att konsekvenserna insågs och påpekades av bra många men i en politisk process som bygger på religiöst kärnkraftsmotstånd så vägde dessa invändningar lätt 🙂

Prenumerera på artiklar


Boken om Sveriges gasberoende

Läs boken om vad Sverige använder energigas till och hur sårbar den svenska gasförsörjningen är.

Boken om Sveriges elsystem

Det svenska elsystemet går i otakt med omvärlden och marginalerna krymper. I ett läge där vi behöver allt högre överföringskapacitet i elsystemet har denna i stället krympt och elpriserna har skjutit i höjden. I den här boken beskriver tre initierade ingenjörer hur trenden kan vändas.

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet