Varför följer E.ON Putin trots Västeuropas sanktioner?

Sven Bergquist frågar sig om det finns ett samband mellan en eventuell nedläggning av kärnreaktorer i Oskarshamn och planerna på ökad användning av naturgas.

Var i Ukraina-krisens kraftmätning mellan USA och Västeuropa å ena sidan och Ryssland å andra ställer sig det internationella energiföretaget Eon med koncernledning i Düsseldorf i Tyskland? Där ingår även svenska E.ON.

I juni i år i S:t Petersburg skrev E.ON på en avsiktsförklaring – eller propagandautspel – tillsammans med Putin-regimens Gazprom, Shell och österrikiska OMV. Ytterligare en gasledning borde byggas genom Östersjön för att transportera fossil gas från Ryssland till Tyskland, löd budskapet. Från Tyskland går gasledningar till Danmark och därefter till Sverige, vars gas från Danmark börjar sina.

Man kan föreställa sig att Rysslands president Putin njöt i fulla drag. Med bl a E.ONs hjälp demonstrerade han, att trots Ukraina-krisens sanktioner, kunde han få västliga energibolag, till exempel E.ON, att öka sitt stora energiberoende av Ryssland. Redan importeras 40 – 50 procent av all tysk gas från Ryssland. I bolaget som äger den befintliga Nord Stream-ledningen, som går igenom svensk ekonomisk zon i Östersjön, är även E.ON delägare med 15,5 procent av aktierna. Gazprom är störste ägare. Den tyske ”Altkanslern” Gerhard Schröder (S) är styrelseordförande i bolaget.

Detta utspel har troligen inte svenska E.ON kunnat påverka. Men i ett annat, som kan syfta åt samma håll, deltar däremot svenska Eon även om besluten ligger i internationella E.ONs ledning.

I tiden sammanfaller nämligen svenska E.ONs besked att man vill förtidsavveckla reaktorerna O 1 och O 2 i Oskarshamn. Det leder till ett betydande bortfall av elproduktion, som särskilt drabbar Sydsverige och södra elområdet, där bristen på elproduktion efter strängning av Barsebäck redan är besvärande och leder till att elpriset blir högre än i övriga Sverige.

Dock ska påpekas att stängningsbeslutet ska tas i OKG:s styrelse. I denna ingår även minoritetsägaren Fortum som markerat att man inte utan vidare köper E.ONs bedömning att reaktorerna bör för stängas i förtid. Man kan fråga sig varför E.ON inte först inväntade Fortums beslut?

Ett tredje besked som har med E.ON och gasleveranser till Sverige att göra är, att det tidigare svenska gasmonopolet Swedegas, som äger stamledningen från Dragör – Klagshamn till Stenungssund, genom vilken 15 – 17 TWh gas årligen transporteras, bytt ägare två gånger. Först köptes det statliga gasmonopolet av Wallenberg-kontrollerade EQT Infrastructure där bland annat tidigare finansministern Pär Nuder tillhör styrelsen och dessutom var aktieägare i Swedegas genom bolaget Narob Top Holding på Guernsey, dit Swedegas vinster kunnat slussas utan att ens svenska myndigheter kunnat granska affärerna. Sedan har Swedegas sålts till ett konsortium bestående av spanska Enagas och belgiska Fluxys. Båda är stora gasoperatörer i Europa. I uttalanden efter affären säger man att det bör finnas stora expansionsmöjligheter inte minst i Sverige.

Eftersom ledtiderna – från beslut till förverkligande – är långa i energisektorn kan vi de närmaste åren kanske se fram emot nya initiativ till utbyggnad av gasnätet, som i dag bara löper utmed västkusten. I sådana försök kan en avveckling av två reaktorer i Oskarshamn och ytterligare kanske två i Ringhals visa sig vara viktiga strategisk inslag.

Men blir det också en bra affär för elkonsumenterna i Sverige?

Ett studium av elpriset visar att det på 15 år sjunkit från 40 öre per kWh till 14 öre. Under Wallenbergs Swedegas-ägande steg naturgaspriset med 27 procent, när elpriset steg med 5 procent. Då protesterade ett antal vd:ar i gasbranschen i en artikel i Svenska Dagbladet, bland annat Tina Helin, vd i E.ON gas.

Till dessa ekonomiska bedömningar kommer givetvis de miljömässiga. Elproduktion från vatten- och kärnkraft är i det närmaste utsläppsfri. Gas är en fossil produkt liksom kol och olja och ger koldioxidutsläpp – dock mindre – som alla svenska partier vill reducera.

Till bilden hör också att de två stora svenska energiföretagen Vattenfall och E.ON för närvarande dras med betydande ekonomiska problem. Efter Lars Josefsson vd-tid i Vattenfall har det gjorts förluster och nedskrivningar på närmare 100 miljarder. Det är en följd av dåliga kol- och kärnkraft-affärer i Tyskland och gasaffären med Nuon i Holland. Givetvis har också ett lågt svenskt elpris starkt bidragit till reducera bolagets intäkter.

Även E.ON befinner sig i kris; främst internationellt men också i Sverige. Därför har arbetet inletts med att dela upp koncernen i två olika börsbolag.

E.ON ska enligt den planen syssla med elnät, eldistribution, vindkraft och nya energislag. Ett nytt bolag kallat Uniper ska ta hand om produktionen från vatten-, kärn- kol-, olja- och gaskraft. Båda företagen ska börsnoteras. I sin nuvarande skepnad får även E.ON anses vara i kris, dock inte i lika djup som Vattenfall.

Men båda de två stora kraftbolagen torde i dag till följd av sina kriser ha svårt att publikt agera och vinna nödvändig respekt hos politiker och beslutsfattare. Det är ett omvänt förhållande jämfört med när kraftindustrin utmanades av politiker inför folkomröstning om kärnkraft 1980.

Den stora frågan inför en eventuell förtida stängning av två OKG-reaktorer för både näringsliv och allmänhet är givetvis om E.ON anser att den el som OKG nu producerar för det södra el-området kan ersättas av ny naturgasdistribution efter uppbyggnad av nytt gasnät. Ska signalerna från S:t Petersburg tolkas så att E.ON, med sin bas i Tyskland och nära kontakter med Putins Gazprom, ger grönt ljus för att dramatiskt öka Sveriges beroende av rysk gas distribuerad genom ledningar från Tyskland och Danmark. E.ON har all anledning att lämna ett svar.

Sven Bergquist

Sven Bergquist är fristående skribent. Han har varit ledarskribent i flera liberala tidningar och informationschef på Sydkraft AB.

1 Kommentar
Av Sven Bergquist
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. Peter A skriver:

    Skribenten är väl påläst med vissa fakta, men med helt vansinniga slutsatser. Eon Sveriges beslut att stänga O1 och O2 i förtid (den ena utsedd till en av världens sämsta kärnraktorer genom tiderna: http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/karnkraft/article3760285.ece) är rent ekonomiskt. Reaktorerna går med stora förluster och ingen bättring ses de närmaste 5 åren. Dessutom krävs stora investeringar för att följa framtida säkerhetskrav. Självklart väljer Eon Sverige att inte genomföra de omfattande investeringarna. Sverige har dessutom elöverskott, så något nämnvärt ökat behov av rysk gas är mycket svårt att tänka sig. Gas är dessutom mycket dyrt i dagsläget, billigare är att elda sopor eller biomassa. Att Eon inte avvaktar Fortums beslut är inte märkligt, med tanke på att Eon är majoritetsägare. Vattenfall gjorde detsamma i sitt beslut med förtida stängning av Ringhals 1 och 2.

    Nej, detta känns mest som ett inlägg från en person som är arg och besviken över beslutet att kärnkraftverken stängs – ett emotionellt argument snarare än ett rationellt. Och att klämma in Putin i den svenska energipolitiken blir bara komiskt.