Väg in vindkraftens samhällskostnader

Väg in vindkraftens samhällskostnader

Elcertifikatsystemet, med start 2003, innebär att elproducenterna av staten tilldelas s.k. elcertifikat för varje producerad förnybar megawattimme (MWh). Elanvändarna tvingas sedan köpa elcertifikat av producenterna i förhållande till sin totala elförbrukning, och det är på detta sätt som subventionen till elproducenterna uppstår.

I förarbetena inför reformen (Ds 2002:40, samt Prop. 2002/03:40) fördes genomgripande resonemang om hur stödet skulle harmoniera med en väl fungerande marknadsekonomi. Alla de stödberättigade produktionssätten föreslogs få lika mycket stöd per producerad MWh genom elcertifikatsystemet. En av grundbultarna i systemet är just konkurrensneutralitet mellan de stödberättigade produktionssätten: vindkraft, solenergi, geotermisk energi, småskalig vattenkraft, vågenergi och biobränslen.  Det utgör en “belöning“ för dessas samhällsnytta/miljönytta. Konkurrensneutralitet föreligger dock inte med övrig elproduktion.

Det finns nu ett särskilt intresse för den nya konfliktfria solenergitekniken, mot bakgrund av just solenergins dramatiska lönsamhetsutveckling.  Det finns avsatt i statsbudgeten en post årligen för särskilt stöd till solenergi utöver elcertifikaten, men det är småpengar jämfört med de stora belopp som hanteras inom elcertifikatsystemet. Solenergi är ett framtidshopp för oss som står i opposition mot den naturförödelse som följer i vindkraftens spår.

Genom snabba och genomgripande tekniska landvinningar har nu produktionskostnaden för solenergi fallit i en takt som få kunat förutse för bara något år sedan. EU:s tullmurar innebär dock en fördyring av importerade solceller. För några veckor sedan nåddes vi av nyheten att solel i de nyaste indiska anläggningarna produceras till lägre kostnad än kolgenererad el.  Solel är på våra breddgrader fortfarande dyrare än vindel, men kostnadskurvorna konvergerar. Runt 2020 för europeiska förhållanden, pekar kurvorna mot att mötas, och därefter blir solel billigare relativt vindel. ( Källa: Henrik Stiesdal, Ingeniøren (DK), 17-04-02) Även om framdragande av trender innebär osäkerheter, så rör det sig om ett paradigmskifte. Detta föranleder enligt vår mening förnyade överväganden, utifrån en ny logik.

Konkurrensneutraliteten som princip baseras på ett sunt marknadsekonomiskt tänkande – låt bästa teknik vinna. Genom fri konkurrens ska de miljövänliga produktionssätten tävla mot varandra på lika villkor. Producenterna får betalt per MWh, lika för alla. Vi menar nu, att tack vare teknikutvecklingen är detta inte längre självklart.

Samhällsnyttan för varje producerad MWh kan antas vara densamma för alla producenter, oavsett produktionssätt. Men olika produktionssätt innebär olika samhällskostnad. Den samhälleliga nettonyttan kommer att utgöras av samhällsnyttan minus samhällskostnaden för de respektive produktionsslagen.

Här skiljer sig vindkraft från övriga produktionssätt. Vindkraft medför en rad allvarliga olägenheter. De mest uppenbara är långvariga hälsoproblem för närboende landsbygdsbefolkning, samt betydande förluster av oersättliga naturvärden – något som normalt glöms bort i kalkylsammanhang. Om vi nu genom modern solkraft och andra kraftslag kan vinna samma samhällsnytta utan att drabbas av vindkraftens uppenbara olägenheter/kostnader –  vilket är då argumentet för att med elcertifikat stödja vindkraft?

Elcertifikatsystemet har lett till överutbud och förlustproduktion av vindkraft, och är nu allmänt ifrågasatt, bl.a. av sin egen upphovsman (Dagens Samhälle 2015-05-08). Dess tillkortakommanden har sin bakgrund i oskicklig förvaltning av regeringen utifrån partipolitiska alliansbyggen och prioriteringar. Det omfamnas naturligtvis av sina främsta förmånstagare, dvs. vindkraftindustrin. Vi vet inte hur det slutar. Det är tänkbart att det blir en stridsfråga i valet 2018

Vare sig vi väljer att fortsätta med elcertifikat eller något annat,  bör vi söka vägar att anpassa stödsystemet så att stöd utgår till elproducenterna på differentierad basis –  vilket elcertifikatsystemet ursprungligen avsåg att inte göra. Detta skulle rimligen innebära snabb successiv nedväxling av stödet till vindkraften, och motsvarande uppväxling till de övriga stödberättigade kraftslagen inklusive solenergi.

Inför valet 2018 hoppas vi att frågan uppmärksammas av de politiska partierna, och att några partier ger oss väljare ett eller flera alternativ i den riktning som vi här skissat.

Jan Hedman och Henrik Wachtmeister
Ordförande respektive presstalesman för Föreningen Svenskt Landskapsskydd FSL

1 Kommentar
Av Jan Hedman
Ordförande för Föreningen Svenskt Landskapsskydd, FSL
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. Rafael Ospino skriver:

    Artikelförfattarna må ha rätt i mycket, men de förbiser totalt det skäl som mången anför för till varför samhället skall investera i förnybar elproduktion över huvud taget: klimatnyttan. De talar om samhällsnytta/miljönytta, men vari skulle den bestå? Inga av de stödberättigade produktionssätten innebär minskad resursanvändning, utan alltid en miljöbelastning för att tillföra något som i huvudsak inte behövs. Därtill är klimatavtrycken av dem högre än dagens svenska energimix. Just solel, som artikelförfattarna förefaller förespråka, har typiskt ett fyra gånger så stort klimatavtryck som vindkraft. De sämsta teknikerna för solel är faktiskt inte ett dyft bättre än oljeeldning.
    Jag fascineras av att det i debatten aldrig diskuteras vilket klimatavtryck alternativen har – i dessa dagar när vi inte ens kan köpa tomater utan att behöva reflektera över detta…

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

De senaste kommentarerna

Prenumerera på artiklar


Senaste artiklarna

Ur arkivet