Utsläppshandeln fungerar – men EU:s klimat- och energipolitik spretar

Utsläppshandeln fungerar – men EU:s klimat- och energipolitik spretar

Inför EU:s informella ministermöten med start i morgon försvarar Svensk Energis Cecilia Kellberg handeln med utsläppsrätter, men menar att det behövs politiska förändringar för att systemet ska fungera bättre. 

Nu i dagarna, den 19 respektive 20 april, hålls informella miljö- respektive energiministermöten på EU-nivå under det danska ordförandeskapets ledning i Danmark. 
På energiministrarnas agenda står bl.a. diskussioner om EU-kommissionens energifärdplan för år 2050. Ska EU ställa upp nya mål om att öka andelen förnybar energi och ökad energieffektivisering efter 2020?

Miljöministrarna kommer vidare att diskutera hur EU:s utsläppshandelssystem ska kunna fortsätta vara kärnan i EU:s klimatpolitik och ge tillräckliga incitament för investeringar i utsläppsminskande åtgärder. Behöver EU ingripa i utsläppshandelssystemet för att priserna på utsläppsrätter är låga och inte ger tillräckliga incitament för investeringar i kolsnål teknik?

Utsläppshandeln fungerar – men EU:s klimatpolitik spretar
Priserna på utsläppsrätter i EU är låga och det bekymrar politiker och andra aktörer inom EU. Det sägs till och med att systemet inte fungerar. Något måste göras. En idé som diskuteras är att undanhålla en del av de utsläppsrätter som skulle ha auktionerats ut på marknaden från år 2013 och framåt.

Men, och det är viktigt att säga, de relativt låga priserna på utsläppsrätter har till stor del sin förklaring i senare års finanskris. Efterfrågan har helt enkelt minskat av denna anledning. Det är ju också en av huvudidéerna med ett marknadsbaserat styrmedel av detta slag; att priset varierar med storlek på efterfrågan och utbud.

En annan, lite mer olycklig förklaring till prispressen på utsläppsrätter är ett politiskt misslyckande. År 2007 ställde Europeiska rådet upp de s.k. 20-20-20-målen. Det visade sig dock senare att ett mål att öka EU:s andel förnybar energi med 20 procent och 20 procent energieffektivisering innebär, om målen uppfylls, att EU:s klimatmål att minska växthusgasutsläppen med 20 procent kommer att överträffas ordentligt. EU:s energipolitiska målsättningar pressar således priserna på utsläppsrätter nedåt och därmed undermineras EU:s handelssystem.

Det finns emellertid inget som tyder på att utsläppshandelssystemet inte fungerar så som det var tänkt. EU:s energi- och klimatpolitik hänger däremot inte ihop. Något som måste åtgärdas.

Pris på koldioxid behövs – liksom nya mål för 2030 och framåt
Priset på koldioxid ska vara den främsta drivkraften för att minska EU:s utsläpp av koldioxid. För att åstadkomma ett långsiktigt och trovärdigt utsläppshandelssystem får inte politikerna falla till föga för kortsiktiga lösningar, såsom det undanhållande av utsläppsrätter som beskrivs ovan. Har ett sådant ingrepp gjorts en gång, kan det göras en gång till. Då skulle trovärdigheten i systemet vara bortblåst. Politikerna behöver dock markera att utsläppshandelssystemet är ett långsiktigt system genom att så snart som möjligt ställa upp mål för minskade utsläpp till år 2030 och framåt. Dessutom måste utsläppstaket inom utsläppshandelssystemet vara förenligt med det mål om minskade växthusgasutsläpp som EU ställt upp för år 2050. Endast på detta sätt kan en kostnadseffektiv och teknikneutral politik mot år 2050 åstadkommas.

Uppmanar till åtgärder för en samordnad klimat- och energipolitik 
Svensk energi, som representerar Sveriges elföretag, föreslår att våra politiker – Lena Ek och Anna-Karin Hatt, bägge (C)– tar med sig följande förslag på åtgärder till torsdagens och fredagens diskussioner:

• Politiken för klimat, förnybar energi och energieffektivisering måste samordnas i framtiden så att inte samma misstag som gjorts med 20-20-20-politiken görs om. Klimatmålet bör ses som det överordnade målet i politiken.

• EU:s politik bör fokusera på att skapa väl fungerande marknader och korrigera marknadsmisslyckanden, såsom klimatfrågan, och överlåta valet av olika koldioxidsnåla tekniker/lösningar till marknaden.

• EU-kommissionens energifärdplan misstror elmarknaden och relaterade marknaders förmåga att hantera en föränderlig värld. Genom att ställa upp olika mål för förnybart, energieffektivisering, CCS (koldioxidinfångning) med mera, bakbinder man marknadens möjligheter att själv lösa den övergripande problematiken kring klimatfrågan på det mest effektiva sättet.

• Separata mål för förnybar energi och energieffektivisering bör undvikas. Flera mål minskar effektiviteten i utsläppshandeln. Priset på koldioxid kommer att stimulera fram ökad användning av förnybar energi och energieffektivisering. Vi får alltså tre funktioner i ett och samma system.

CECILIA KELLBERG
Miljö- och klimatexpert Svensk Energi

7 Kommentarer
Av Agneta
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Björn Andersson skriver:

    Nu är det dags för mig att avsluta denna diskussion för min del och jag vill sammanfatta min ståndpunkt.

    Men först en kommentar till Cecilia’s senaste inlägg: ”om fossilbaserad kraft varit prissättande varje timme som Björn hävdar, så skulle det nordiska systempriset aldrig vara lägre än det tyska priset.”

    Det Nordiska systempriset kan mycket väl vara lägre än det tyska systempriset. I Svensk Energi hemsida kan man läsa ”Prisnivån sätts av priset på den sist efterfrågade kilowattimmen, vilket kallas marginalprissättning, precis som vid en vanlig auktion (så som det flesta marknader fungerar).”

    Marginalprissättningens mekanism innebär att priset vid export/import alltid justeras till det högre priset i marknaden på den marknad som importerar. Detta innebär att i de tidpunkter Sverige exporterar elenergi till Tyskland sätts systempriset och den importerade elenergin i den tyska marknaden till det högsta priset. I tidpunkt när Norden inte importerar från Tyskland kan systempriset därmed mycket väl vara lägre i Norden än i Tyskland.

    En notering från min sida lite utanför ämnet är att Svensk Energi tydligen ännu inte lärt sig att skilja mellan en marknad och en auktion. I en marknad är det säljaren med det lägsta priset som kan sälja medan i en auktion är det köparen med det högsta köpbudet som kan köpa. Eller med andra ord; elmarknaden är ingen marknad, det är en auktion och ingenting annat.

    Min sammanfattning startar med det enda jag egentligen ville lyfta fram här. Nämligen att alla kostnader för utsläppsrätterna läggs på toppen på produktionskostnaden på fossil kraft och är på elmarknaden inbegripen i säljbudet på fossil kraft. Därmed är det slutkunderna som betalar alla kostnaderna för utsläppsrätterna, inte elproducenten samt att fossil kraft aldrig kommer att fasas ut helt.

    På grund av elmarknadens marginalprissättning kommer systempriset justeras till den dyraste produktionen vilket blir fossil kraft eftersom det är ett av syftena med utsläppsrätter som Cecilia så riktigt skriver.

    Elmarknadens marginalprissättningen resulterar i att även kraftproduktion som inte är behäftade med krav på utsläppsrätter behäftas med kostnaderna för utsläppsrätter. Detta försvaras också av Cecilia då hon skriver ”Syftet med utsläppsrätter är att på ett kostnadseffektivt sätt uppnå en i förväg fastslagen reduktion av koldioxid inom EU. Detta åstadkommer man inom handelssystemet genom att öka lönsamheten i icke-fossilbaserad kraftproduktion jämfört med fossilbaserad kraftproduktion.”

    Vad Cecilia tydligen inte inser är det faktum att när utsläppsrätterna ser till att ”öka lönsamheten i icke-fossilbaserad kraftproduktion jämfört med fossilbaserad kraftproduktion” så kommer utsläppsrätter heller aldrig att helt försvinna och därmed inte heller fossil kraftproduktion vilket är en förutsättning för handel med utsläppsrätter.

    Jag hävdar fortfarande att så länge handeln med utsläppsrätter inte medför en kostnad för elproducenterna utan endast högre lönsamhet för icke-fossil kraftproduktion, kommer utsläppsrätter och därmed fossil kraftproduktion aldrig helt försvinna.

    Länderna kommer att söka minska fossil kraftproduktion till ett fåtal procent av total kraftproduktion som i fallet med Sverige. Men den sista procenten kommer inte att fasas ut eftersom det skulle markant minska lönsamheten i den totala kraftproduktionen.

    Det är därför jag påstår att det är bättre att handelssystemet gör fossil kraftproduktion olönsam istället för att som nu göra den totala (fossila+icke-fossila) kraftproduktionen mer lönsam. I synnerhet i länder som Sverige där mängden fossil kraftproduktionen är synnerligen marginell.

    Detta var mitt sista inlägg i detta och jag tackar Cecilia för en mycket intressant dialog.

  2. Cecilia Kellberg skriver:

    Elmarknaden är timbaserad och om fossilbaserad kraft varit prissättande varje timme som Björn hävdar, så skulle det nordiska systempriset aldrig vara lägre än det tyska priset.

    Då marknaden är timbaserad är inte heller generella produktionskostnader för fossilbaserad kraft relevant för aktörerna på den fysiska marknaden utan de faktiska kostnader som föreligger momentant. Detta i sin tur baseras på en uppskattning över hur stor konsumtionen kommer att vara vid respektive timme nästkommande dygn och vilka produktionsresurser som finns tillgängliga. Vidare sker fossilbaserad elproduktion med flera olika kraftslag. Fossilbaserad elproduktion sker i industriellt mottryck, kraftvärme i fjärrvärmen och i kondensproduktion och bränslena varierar; kol, naturgas och olja. Bland de dyrare kraftslagen hör oljekondens men också biobaserad kondensproduktion. De högsta kostnaderna uppstår dock vid elproduktion med gasturbiner. Enligt Björns argumentation så borde då aktörerna alltid köra någon av dessa anläggningar för att maximera vinsten, men så är inte fallet.

    Som tidigare framhållits så styr utsläppshandeln mot att mindre koldioxidutsläpp i produktionen ska ge högre lönsamhet. Med denna högre avkastning förväntas aktörerna investera i mer ”fossilsnål” elproduktion, vilket också sker t.ex. genom en övergång från från kol till naturgas. Med högre lönsamhet sker fler investeringar vilket ger ett ökat utbud och ett lägre pris. Samtidigt innebär ett högre pris på utsläppsrätter att mer fossilintensiv kraftproduktion får högre rörliga kostnader och på sikt kommer att konkurreras ut. Lönsamheten beror på priset på utsläppsrätter och detta är i sin tur avhängigt av de politiska mål som satts upp.

  3. Björn Andersson skriver:

    Först vill jag tacka Cecilia för en, till skillnad från många andra forum, lugn, saklig och värdefull diskussion kring detta. Samtidigt är jag mycket intresserad av att få veta vilka av mina svar som är felaktiga samt var ”bitarna inte håller ihop”.

    Spotpriset sätts som Du helt riktigt säger ”dagen före och utgår därför från aktörens prognos av kommande dygns effektbalans”. Därmed faller också argumentet att det är tillgång och efterfrågan som styr priset. Det är aktörens prognos av kommande dygns effektbalans som styr priset, alltså endast rena spekulationer. Jodå, jag är medveten om att jag här satte Din första mening lite ”på sin spets”…

    Att elmarknadens prissättning är en marginalprissättning, dvs att den dyraste produktionen sätter priset också på den övriga produktionen, är alla parter rörande överens om. Från elproducenter till nationalekonomer. Det finns många utredningar, uttalanden och avhandlingar som styrker detta, ända upp på riksdagsnivå.

    De rörliga kostnaderna för fossilbaserad elproduktion är mycket riktigt färskvara av den anledning Du beskrivit. Men det är inte alls omöjligt att ange en generell kostnad för denna. Detta görs dagligen i aktörernas efterkalkyler av driftskostnaderna men som inte är offentliga. För oss som inte är aktörer återstår endast att titta på historiska siffror som klart visar att elproduktion med fossil kraft är det dyraste produktionssättet bland annat på grund av handeln med utsläppsrätter (utom möjligen produktion med vindkraft utan subventioner, vilket är något jag aldrig haft anledning att detaljstudera).

    Att priset på den Nordiska elmarknaden var lägre än EEX under 60% av tiden tyder endast på att det då inte fanns en import till den Nordiska marknaden. Däremot fanns alldeles säkert en export till EEX då elenergin var billigare i Norden och sattes in i EEX för att där sättas till det högre priset med hjälp av marginalprissättningen. Det är ju just detta som är det ”underbara” med marginalprissättningen; att konsumentpriset alltid justeras till det högsta spekulationspriset.

    Detta är också anledningen till att aktörerna inte har ett ekonomiskt incitament till att helt fasa ut fossil kraft. Börjar man med att titta på det lilla perspektivet, Sverige, finner man att fossil elenergiproduktion uppgår till ca 2% årligen. I dessa 2% ingår kostnaderna för utsläppsrätterna. Marginalprissättningen på elmarknaden gör att i konsumentpriset kommer kostnaderna för utsläppsrätterna även att sättas på de övriga 98% av elenergin. Detta innebär att den del av kostnaden för utsläppsrätter i produktionen av dessa 2% fossil kraft ger elproducenterna en avsevärd vinstförbättring i de övriga 98% kraft som inte är behäftade med kostnader för utsläppsrätter.

    Det finns ingenting utanför ekonomin som hindrar en elproducent att producera med fossil produktion. Detta innebär i sin tur att så länge kostnaderna för utsläppsrätterna driver upp elproducenternas totala vinst kommer en utfasning av fossil kraft aldrig att ske av rent ekonomiska skäl som understryks av kostnaden för utsläppsrätter. Och så länge kostnaderna för utsläppsrätter inte lyfts ut ur elmarknadens marginalprissättning och inte längre driver upp elproducenternas totala vinst, istället blir vinstsänkande för elproducenterna kommer de fossilbaserade anläggningarna vara lönsamma och en helt genomförd utfasning av fossil energi aldrig att ske. Vem tror på att elproducenterna frivilligt kommer att släcka de sista 2% fossila elproduktion med följd att den totala vinsten kommer att minska drastiskt?

    Så länge marginalprissättningen regerar kommer billigare energialternativ öka vattenmagasinen men inte sänka marknadspriset. En ökning av vattenmagasinen tillsammans med utbyggda anslutningar till kontinenten kommer att öka Sveriges export av elenergi men inte sänka priset.

    Dagens handel med utsläppsrätter fungerar om man betraktar varje elproducerande anläggning av fossil energi som en egen isolerad ekonomisk enhet. Dock kan en sådan anläggning trots en jämförelsevis hög produktionskostnad ändå sälja sin produktion (med lägre vinst än motsvarande anläggning utan kostnader för utsläppsrätter) på grund av att elenergi inte kan lagras, elmarknadens marginalprissättning och elhandelsbolagens balansansvar.

    Nu är verkligheten sådan att en elproducerande anläggning av fossil energi inte är en egen isolerad ekonomisk enhet. Dess ekonomi är ihopkopplad med elmarknaden och sin huvudägare som i de allra flesta fall även har produktionssätt som inte är behäftade med krav om utsläpprätter. Den enskilde elproducenten ska därför inte betraktas som en isolerad ekonomisk enhet lika lite som att Sverige ska betraktas som en egen isolerad elenergimarknad.

    Summa summarum:
    Jag vidhåller att nu när utsläppsrätterna tillåts påverka systempriset genom marginalprissättningen kommer en total utfasning av fossil kraft aldrig att ske.
    Detta beroende på att elproducenternas ökade totala vinst på övrig kraft vida överstiger kostnaderna för utsläppsrätterna och att det inte finns något som hindrar elproducenterna att producera med fossil kraft. Detta även om man räknar på att en tredjedel kommer av värmekraft på Nordisk basis.

    Om syftet med utsläppsrätter är att elproducenterna ska få ett ekonomiskt incitament att fasa ut fossil kraft är det ytterst ineffektivt. Dels för att kostnaderna för utsläppsrätterna läggs helt och hållet på konsumentpriset (därmed har producenterna inga kostnader för utsläppsrätter), dels för att producenternas vinst på annan produktion stiger markant på grund av handeln med utsläppsrätter (därmed har producenterna ett klart incitament att aldrig helt fasa ut fossil kraftproduktion).
    Om syftet med utsläppsrätter är att öka konsumentpriset och öka elproducenternas vinster är det ytterst effektivt.

    Enda effektiva sättet att förmå elproducenterna att helt fasa ut fossil elproduktion är att skapa ett system så att fossil kraftproduktion minskar elproducenternas vinst. Så är fallet inte idag och därför behöver det nuvarande systemet ändras i grunden.

  4. Cecilia Kellberg skriver:

    Många av delarna i Björns svar är korrekta och andra felaktiga, men som helhet håller bitarna inte ihop.

    Eftersom elen inte kan lagras så styrs priset av den momentana efterfrågan och det momentana utbudet, dvs tillgången på effekt (och överföringskapacitet) sätter priset och inte tillgången på energi. Detta i sig är egentligen en modifikation då spotpriset sätts dagen före och priset utgår därför från aktörerna prognos av kommande dygns effektbalans.

    Efterfrågan på el styrs av flera faktorer, men där faktorer som industriell aktivitet, kyla och mörker är av stor betydelse. Detta innebär att efterfrågan varierar inom dygnet, inom veckan och över året. Det nordiska kraftsystemet består till drygt hälften av vattenkraft, en tredjedel värmekraft och en femtedel kärnkraft samt en liten men ökande andel vindkraft. En stor del av produktionen är beroende av nederbörd och tillrinning, kyla och vindförhållanden och således varierar även produktionsförmågan över året och mellan åren beroende på möjligheterna att magasinera vattnet. Det är det momentana förhållandet mellan dessa faktorer som avgör priset, vilket är det samma som marginalpriset eller marknadspriset.

    De rörliga kostnaderna för fossilbaserad elproduktion är färskvara då det beror på många faktorer som priserna på kol och utsläppsrätter samt växelkurser och det är därför omöjligt att ange en generell kostnad för denna. En indikation på kostnaden kan erhållas genom att titta på spotpriset på en marknad med stor andel fossilbaserad kraft, som t.ex. Tyskland. För helåret 2011 var det genomsnittliga priset på den tyska elbörsen EEX drygt 51€/MWh. Det nordiska systempriset var under samma period lägre än detta ca 60 procent av tiden och det är svårt att se att fossilbaserad kraft varit prissättande under denna tid, vilket motsäger påståendet att aktörerna enkelt kan styra priserna.

    Björn lyfter fram att det inte finns ett incitament hos alla aktörer att fasa ut fossilbaserad elproduktion, men ett sådant incitament kommer att finnas när de fossilbaserade anläggningarna inte är lönsamma att driva längre eller när det finns alternativ som är mer lönsamma. Syftet med utsläppsrätter är att på ett kostnadseffektivt sätt uppnå en i förväg fastslagen reduktion av koldioxid inom EU. Detta åstadkommer man inom handelssystemet genom att öka lönsamheten i icke-fossilbaserad kraftproduktion jämfört med fossilbaserad kraftproduktion.

  5. Björn Andersson skriver:

    Marknadspriset på elenergi motsvaras av produktion med kolkondenskraft året runt alla dygnets timmar även under lågt energiuttag sommartid under semestrar och helger. Enda undantaget är när vattenmagasinen är överfulla. Detta indikerar att producenterna utnyttjar elmarknadens marginalprissättning och priset på utsläppsrätterna för att maximera vinsterna. Därför är det inte utbud och efterfrågan som styr priset, endast marginalpriset. Därmed finns heller inget ekonomiskt incitament att helt fasa ut elproduktion med fossil kraft.

    Då elenergi inte kan lagras är varje producerad kWh också konsumerad kWh och det lagstadgade balansansvaret som reglerar att varje kWh har en köpare gör att det inte är nödvändigt med någon kartellbildning. Vilken producent som helst, och det räcker med en, kan på egen hand besluta att producera en ytterst begränsad mängd elenergi med fossil kraft för att upprätthålla ett högt marginalpris på marknaden som då gäller alla. Därmed är det väldigt lätt för en enskild producent, till exempel Vattenfall med sina 20% andel i produktionen, att påverka prisbildningen. Därmed finns ett klart ekonomiskt incitament att aldrig helt fasa ut fossil kraft förrän kostnaden för elcertifikaten direkt påverkar producenternas vinst negativt. Idag påverkas producenternas vinst endast positivt.

    Detta indikeras av elproducenternas höga och allt högre vinster som bland annat kommer av att konsumenterna betalar kostnader på utsläppsrätter som inte existerar. I andra sammanhang kallas detta bedrägeri. Detta kan fortleva på grund av konsumenternas okunskap vilket säkerställs av elmarknadens oförmåga eller ovilja att informera om detta.

    Det svenska elenergisystemet kan inte tillgodose hela vårt energi- och effektbehov alla timmar under hela året. För det krävs att det svenska elenerginätet dimensioneras för det värsta fallet, en kall vinterdag med hela industrin igång. Det skulle betyda att under alla andra dagar skulle det finnas en redundans i systemet vilket marknadsmekanismen inte vill ha då det skulle sänka priserna. Därmed kommer sveriges och alla andra länders producenter ”slimma” sin produktion och förlita sig på att alltid ha möjligheten att importera elenergi från andra håll. Detta i sin tur betyder att vid något framtida tillfälle kommer alla hopkopplade länders elförsörjning braka ihop på grund av att var och en ”slimmar” sin produktion helt enligt marknadsprinciperna. Det kommer att stå alla dyrt och eftersom det alltid är elkonsumenterna som betalar slutpriset kommer ordet ”alla” att begränsas till konsumenterna och utesluta producenterna.

  6. Cecilia Kellberg skriver:

    Systemet för handel med utsläppsrätter bidrar både till att göra fossilbaserad elproduktion dyrare och icke-fossilbaserad elproduktion lönsammare. I den mån fossilbaserad kraftproduktion används på marginalen för att producera el, vilket inte sker under hela året och dygnets alla timmar, kan kostnaden i form av utsläppsrätter komma att påverka systempriset på el, oavsett produktionskälla. Men i grunden styrs elpriset av utbud och efterfrågan på el.

    Påståendet att utsläppshandeln innebär att elproducenterna väljer att behålla fossil kraftproduktion snarare än att fasa ut den i syfte att hålla priset uppe antyder att det skulle finnas en kartellbildning på elmarknaden, men belägg för detta saknas. På den gemensamma nordiska elmarknaden är Vattenfall den största producenten motsvarande en andel på mindre än 20 procent. Det är således svårt för en enskild producent att påverka prisbildningen.

    Trots god tillgång på vattenkraft i det nordiska systemet räcker den inte till för att förse oss med hela vårt elbehov och i synnerhet inte kalla vinterdagar. Begränsningar i elnätet är också en anledning till att vattenkraften inte kan tillgodose hela vårt energi – och effektbehov. Det finns således olika faktorer som styr vilka kraftanläggningar som är i gång vid olika tidpunkter.

    Hela den europeiska elbranschen har en vision om en klimatneutral elproduktion år 2050 och jobbar således med att minska sina utsläpp. Svensk Energi bedömer att den nordiska kraftproduktionen torde kunna vara klimatneutral till år 2030.

  7. Björn Andersson skriver:

    Som jag ser det är det allra största felet att kostnaden för utsläppsrätter passerar elmarknaden (f.d Nordpool). Därmed läggs kostnaden på marginalpriset och konsumenterna tvingas betala priset för utsläppsrätter även på vatten- kärn- och förnybar kraftproduktion. Det medför även att elproducenterna i första hand ser till att det alltid finns en så pass stor elproduktion av fossil kraft att marginalpriset alltid påverkas. Eftersom Sveriges elproduktion med fossil kraft idag är högst begränsat finns idag inget ekonomiskt incitament för de svenska elproducenterna att minska elproduktion med fossil kraft. Handeln med utsläppsrätter tillsammans med elmarknadens marginalprissättning är istället ett klart incitament för elproducenterna att hela tiden se till att det produceras med fossil kraft.

    En indikation på detta kunde vi se under hösten 2011 då vattenmagasinen var så fulla att man tvingades släppa vatten förbi kraftverken och den sista fossila elproduktionen stängdes på grund av ekonomiska skäl och marknadspriset sjönk markant. Bara några timmar efter att vattenkraftverkens avlastningsluckor stängdes startades det första fossila kraftverket trots att vattenmagasinen då rimligen borde varit fulla.

    Så ta med ytterligare ett förslag till våra politiker:
    Se till att kostnaden för utsläppsrätter inte passerar elmarknaden och endast belastar elproducenternas rörelseresultat.

    Då, och endast då, blir handeln med utsläppsrätter ett ekonomiskt incitament för elproducenterna att minska elproduktion med fossil kraft. Nu är det endast ett incitament att behålla elproduktion med fossil kraft.

Prenumerera på artiklar


Boken om Sveriges gasberoende

Läs boken om vad Sverige använder energigas till och hur sårbar den svenska gasförsörjningen är.

Boken om Sveriges elsystem

Det svenska elsystemet går i otakt med omvärlden och marginalerna krymper. I ett läge där vi behöver allt högre överföringskapacitet i elsystemet har denna i stället krympt och elpriserna har skjutit i höjden. I den här boken beskriver tre initierade ingenjörer hur trenden kan vändas.

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet