Timbros rapport om vindkraften är full av faktafel

Timbros rapport om vindkraften är full av faktafel

Vindkraft. Tankesmedjan Timbros rapport ”Svensk vindkraft – 215 miljarder senare” utgår från ett antal felaktiga antaganden och innehåller en lång rad faktafel och tveksamma argument.

Den 27 oktober presenterade tankesmedjan Timbro rapporten ”Svensk vindkraft – 215 miljarder senare” författad av statsvetaren och opinionsanalytikern Per Nilsson. I rapporten dras slutsatsen att utbyggnaden av vindkraft ”för med sig kostnader som vida överstiger samhällsnyttan”. Rapporten saknar dock helt någon egentlig analys av kostnaderna och författaren bortser från vinsterna i form av bland annat sänkta elpriser. Timbro-rapporten står därmed i stark kontrast till en rapport från Energimyndigheten den 29 september, där myndigheten konstaterar att elkonsumenternas totala kostnader tvärtom skulle minska om Sverige ökar ambitionsnivån för den förnybara elen. 

Timbros rapport utgår från ett antal felaktiga antaganden och innehåller en lång rad faktafel och tveksamma argument. I det följande pekas på några av dessa.

• Författaren anger ”utifrån de siffror som finns” att en utbyggnad av 30 TWh vindkraft kommer att kosta cirka 215 miljarder kronor. Denna siffra nås genom att författaren tar genomsnittet av tre aktörers antaganden om kostnaden, helt utan att rimlighetsbedöma de tre beräkningarna eller motivera varför just dessa tre beräkningar bör utgöra grund för ett genomsnitt.

• Två av uppgifterna är hämtade från debattartiklar av Marian Radetzki/Jonny Fagerström respektive Carl B Hamilton som beräknat kostnaderna till 300 miljarder respektive 175 miljarder. I båda fallen baseras beräkningarna på att det införs ett fördubblat stöd till havsbaserad vindkraft, ett antagande som helt saknar grund. Radetzki/Fagerströms uppgift om 300 miljarder har i debattartiklar avfärdats som orimliga av såväl Energimyndighetens förre generaldirektör Tomas Kåberger som av hela Energimyndighetens ledningsgrupp.

• Den tredje uppgiften, 110 miljarder kronor, får författaren fram genom att extrapolera Svensk Vindenergis beräkning av kostnaderna för att bygga ut 12,5 TWh vindkraft, vilket är den mängd vindkraft som enligt Energimyndigheten kommer att byggas ut inom ramen för det befintliga elcertifikatsystemet (senare har Energimyndigheten reducerat bedömningen till 11,3 TWh). Denna kostnad inkluderar inte elkonsumenternas vinst av sänkta elpriser vid ökad vindkraftsproduktion.

• Ovanpå det beräknade ”genomsnittet” lägger författaren till kostnader på 25 miljarder kronor för förstärkningar av stamnätet, balanshållning och reglering, trots att dessa kostnader redan har inkluderats i Radetzki/Fagerströms och Hamiltons beräkningar.

• Det kan noteras att författaren väljer att inte inkludera Energimyndighetens kostnadsuppskattningar – som ligger i linje med Svensk Vindenergis uppskattning – vid beräkning av ”genomsnittet” .

• Rapporten bortser helt från att kostnaderna för vindkraftsutbyggnaden mer än väl kompenseras genom lägre elpriser. Av Energimyndighetens fördjupade analys av samarbetsmekanismerna (den 29 september) framgår att kvotpliktiga elkunder skulle få lägre totala kostnader vid en svensk ambitionshöjning på 15 TWh.

• Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv tillkommer – vid en sådan ambitionsnivåökning – en stor vinst för den elintensiva industrin som får ett lägre elpris, samtidigt som de inte är med betalar för elcertifikatsystemet. Sammanlagt använder denna industri cirka 40 TWh, vilket skulle innebära en årlig kostnadsminskning på cirka 1,6 miljarder år 2020 (4 öre/kWh billigare el) och 3,2 miljarder år 2035 (8 öre/kWh billigare el).

• Rapporten anger felaktigt att regeringen har ett mål om att bygga ut 30 TWh vindkraft till 2020. Det mål för förnybar el som finns i elcertifikatsystemet innebär enligt Energimyndighetens prognos en utbyggnad av drygt 11 TWh vindkraft. Den så kallade planeringsram för 30 TWh som finns är till för att myndigheter ska vara förberedda och inte blockera kommersiell utbyggnad av vindkraft. Svensk Vindenergi anser dock att det finns goda förutsättningar att omvandla planeringsramen till ett utbyggnadsmål, vilket också bekräftas av Energimyndighetens analyser, som visar att detta skulle ge sänkta kostnader för svenska elkonsumenter om man ökar ambitionsnivån med 15 TWh.

• Rapporten innehåller en lång rad övriga felaktigheter. Vindkraftproduktionen uppgår i dag till 5,4 TWh, inte 3 TWh som rapporten anger. Vindkraftens andel av elproduktionen har de senaste 12 månaderna uppgått till 3,7 procent, medan rapporten anger att vindkraften står för 2 procent. Vi har heller ingen förnybar kondenskraft i Sverige som rapporten anger. För att ge några exempel.

8 comments
Av Agneta
PROFILE Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

8 Comments

  • Sven Albinsson
    12 november, 2013, 12:59 e m

    Exportförlust -5680000000kr, minus fem miljarder sexhundraåttio miljoner kr. Totalt producerade vindkraften 7.1 TWh och det faktum att produktionen följer svensk export kan man med rätta påstå att vindkraft har blivit Sveriges nya exportvara. Vindkraftselen kostar ca 1kr Kwh. Vår exportvara kostar Sverige ca 7100000000 kr, sju miljarder etthundra miljoner kr. Ungefärligt säljpris 0,20kr Kwh Inkomst 1420000000 kr. Det blir en förlust på -5680000000kr minus fem miljarder sexhundraåttio miljoner kr.

    REPLY
  • Gunnar Ålfors
    6 december, 2011, 9:17 e m

    svårbegriplig men lång text

    REPLY
  • NilsLennart
    29 oktober, 2011, 9:05 e m

    Enligt skribenten ”står därmed i stark kontrast till en rapport från Energimyndigheten den 29 september, där myndigheten konstaterar att elkonsumenternas totala kostnader tvärtom skulle minska om Sverige ökar ambitionsnivån för den förnybara elen.”. Jag har tröskat mig fram i denna långa utredning och konstaterar att myndigheten inte skriver detta någonstans. Däremot påstår de att de scenarior som de låtit en konsult göra tyder på att elpriset kan gå ner och elcertifikatkostnaden ökar. Båda variablerna är ytterst osäkra, eftersom de förutsätter bl a utbyggda överföringsmöjligheter i Sverige och även internqationellt. Man har inte på något ställe, vad som framgår av de nästan 200 sidorna tagit hänsym till att vidnrkaft knappast kan säljas som ”prima” d v s mot ett fast pris på termin. Vad man kan fastäställa är att vindkraften förutsätter certifikat och, vilket också stor i rapporten en justering av förutsättningarna till större certifikatkvoter, annars kommer en massiv utbyggnad av vindkraften att pressa ner priset på certifikaten.
    Den som lever får se, intressant är att utredningen redovisar ett elöverskott i SVerige 2010 på 30 TWh.

    REPLY
  • Gunnar Ålfors
    29 oktober, 2011, 6:46 e m

    Vindkraft verkar dra till sig mycket osakligt. Varför? Ideologi o tro kanske påverkar objektiviteten?

    REPLY
  • Gunnar Ålfors
    28 oktober, 2011, 6:11 e m

    Kan inte genomskåda allt men vindkraft (Liksom vatten- o kärnkraft) har höga fasta kostnader trots att de rörliga är låga. Att det skulle kompenseras av låga elpriser måste vara fel. På marginalen finns alltid fossilkonden med höga rörliga kostnader i vår effektiva, internationella frihandelsmarknad. Varifrån skulle de låga elpriserna komma? Möjligen lägre genom att de orimliga staliga påslagen (kärnkrafts- , vattenkraftsskatt, elberedskaps-, elcertifikatsavgift, energiskatt o så moms på alla dessa pålagor) minskades?

    REPLY