”Svensk kärnkraft bättre än någonsin”

”Svensk kärnkraft bättre än någonsin”

Den svenska kärnkraften är inte omodern, utan i bättre skick än någonsin. Och kostnaderna för de utökade säkerhetsarrangemangen överskattas i debatten, säger Mattias Lantz, ordförande för Analysgruppen. 

Svenolof Karlsson på uppdrag av Energiföretagen Sverige

Det sägs ofta att Sveriges kärnkraft är föråldrad och mogen för avveckling. Men det stämmer inte, enligt Mattias Lantz, som tillsammans med Tomas Öhlin på Westinghouse sammanställt fakta om Sveriges och Finlands fjorton kärnkraftsreaktorer.

– I stort sett alla komponenter och system i ett kärnkraftverk är utbytbara. Med teknik- och kunskapsutvecklingen kan kärnkraftverk därför moderniseras och gradvis göras allt effektivare och säkrare, säger Mattias Lantz.

Det är också vad man i de svenska kärnkraftverken gjort sedan mitten av 1990-talet, enligt Alf Lindfors, som 1988-2006 i olika roller ledde verksamheten vid kärnkraftverken i både Forsmark, Ringhals och Barsebäck.

– Redan tidigt på 1990-talet såg vi på Forsmark saker som behövde ersättas eller uppgraderas och valde att tänka långsiktigt. Problemen omkring 2010 beror inte på att man panikstartat renoveringsprojekt, utan på att de projekt man genomförde då visade sig ha högre komplexitetsgrad än vad man tagit höjd för, säger han.

Den uppgradering av säkerhetskraven som följde efter Fukushimaolyckan – framför allt att reaktorerna från och med 2021 måste ha ett oberoende system för härdkylning – är inte så dramatisk som ofta görs gällande i debatten.

– Kostnaderna för detta har överdrivits. I en miljö som inte styrs av skatter är de överkomliga, säger Mattias Lantz.

Den nya rapporten har han och Tomas Öhlin tagit fram ”i hopp om att få debatten mer faktabaserad”. De redovisar i den bland annat moderniseringsläget för huvudkomponenterna i de svenska och finländska kärnkraftverken (tio svenska och fyra finländska reaktorer).

Hjärta och skelett

Allt i ett kärnkraftverk utom reaktortanken och reaktorinneslutningen är i princip utbytbart. De är konstruktionens hjärta och skelett, förklarar Mattias Lantz.

– Att byta ut en reaktortank är likvärdigt med att bygga en ny reaktor. Däremot kan en del inre delar i reaktortankarna bytas ut och även till exempel reaktortanklocket, som skett på flera svenska reaktorer, säger han.

Alla andra större komponenter, som cirkulationspumpar, ångturbin, elgenerator och ånggenerator, kondensor, vatten- och ångledningssystem, elsystem, skalventiler och haverifilter, kan alltså också bytas ut och minskar inte kärnkraftverkets tekniska livslängd, utan förlänger den.

– I samband med folkomröstningen 1980 talades det om en teknisk livslängd för reaktorerna på 25 år. Men det var en sammanblandning med den ekonomiska avskrivningstiden, den konstruktionsmässigt planerade drifttiden för konstruktionerna var redan då minst 40 år.

Mattias Lantz fortsätter:
– Senare har dessa uppskattningar reviderats, och de aktuella svenska reaktorernas livslängd är minst 60 år. I USA överväger man att utnyttja reaktorer byggda på likartat sätt som de svenska i 80 år.

I dag är den äldsta svenska reaktorn (Oskarshamn 1) 44 år och den yngsta (Forsmark 3) 31 år. För alla reaktorer har den elektriska effekten sedan driftstart ökats. De svenska reaktorerna har höjt effekten med i genomsnitt 16 procent (från 8322 till 9651 MW) och de finländska med 19 procent (från 2304 till 2752 MW).

Alla turbiner och generatorer i de svenska och finska kärnkraftverken är bytta sedan start. Här sticker ånggeneratorerna för reaktorerna i kärnkraftverket i Lovisa ut genom att efter snart 40 års drift fortfarande vara intakta, beroende på att konstruktionen i de ryska VVER-reaktorerna inte åldras på samma sätt som i andra reaktortyper. Men reaktortanken och inneslutningen har alltså ett bäst före-datum?

– Åldringsprocessen följs kontinuerligt, och reaktortanken kan behandlas på olika sätt i syfte att förlänga dess livslängd. Reaktortankarna i svenska reaktorer liknar i stort reaktortanken i de anläggningar som nu nybyggs och kan inte anses vara omoderna.

Samma gäller enligt Mattias Lantz de metertjocka reaktorinneslutningarna av betong, metallplåt och spännkablar:

– Deras tekniska livslängd kan förväntas att med god marginal överstiga 60 år.

Så vad är kostnaderna för att modernisera? De livstids- och effekthöjande åtgärderna innebär kostsamma investeringar med många års avskrivningstid. Det är också ett skäl till att kärnkraftsägarna kräver besked i effektskattefrågan nu, trots att deadline för de nya säkerhetskraven ligger nästan fem år framme i tiden.

– Investeringskostnaderna har de senaste åren varit på flera miljarder kronor per reaktor eller, räknat per kärnkraftverk, omkring två miljarder kronor årligen vid vardera Oskarshamn, Ringhals och Forsmark. Reaktorerna är nu genomgående i mycket gott skick.

Han menar att kärnkraften kan ge billig el i många år till:
– Kostnaderna ska ställas i relation till att varje reaktor, beroende på storlek, producerar 4-10 miljarder kilowattimmar per år. Att hålla i gång befintliga anläggningar så länge det tekniskt är möjligt är därför, i varje fall med en teknikneutral energipolitik, ett mycket billigt sätt att producera el, säger Mattias Lantz.

Vad gäller de säkerhetsarrangemang som Strålsäkerhetsmyndigheten i ledningsvis krävde för fortsatt reaktordrift efter 2020 brukar kostnaden i debatten anges till en miljard kronor per reaktor. Enligt Mattias Lantz har man efter diskussioner mellan kraftverken och myndigheten nu landat i lösningar som uppfyller kraven bättre än i det ursprungliga förslaget samtidigt som de blir billigare.

– Kostnaden varierar beroende på reaktor, men enligt expertis på bolagen beräknas kostnaden bli ungefär hälften jämfört det första förslaget, säger Mattias Lantz.


Länk till rapporten

Vad är Analysgruppen?

Analysgruppen bildades 1987 efter Tjernobylolyckan, då det fanns ett akut behov av delvis svårtillgänglig kunskap. Huvuduppgiften är att sammanställa och analysera fakta kring frågor som kommer upp i samhällsdebatten med anknytning till reaktorsäkerhet, strålskydd, radiobiologi och riskforskning. Genom Svensk Energi är gruppen knuten till kraftindustrin. Gruppen utser själv sina ledamöter efter vetenskaplig kompetens, branscherfarenhet och personligt engagemang. Förutom de egna ledamöterna anlitas kvalificerade experter från industri och högskolor. Analysgruppen har också ett stort kontaktnät både i Sverige och utomlands.

karnkraftverkkomponenterrapport2016

Allt är utbytbart utom reaktortanken och inneslutningen. Bilden visar huvudkomponenterna i ett kärnkraftverk av kokvattenreaktortyp. Tryckvattenreaktorer har även ånggeneratorer. Illustration: Lasse Widlund.

Artikeln uppdaterades 160502 kl 16:15

4 Kommentarer
Daniel Löfstedt
Av Daniel Löfstedt
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

4 Kommentarer

  • Matthias Mohr
    14 juni, 2016: 7:24 f m

    Ändå har en av de två allvarligaste incidenterna inom svensk kärnkraft skedd i modern tid, för bara 10 år sedan (se https://sv.wikipedia.org/wiki/International_Nuclear_Event_Scale).

    Det var just brist i nödelförsörjningen som var orsaken till Forsmark-incidenten i 2006. Ett flertal viktiga säkerhetssystem, datorer och mätinstrument var spänningslösa under tiotals minuter.

    Passiv härdkylning måste komma på plats redan nu, inte om fem år!

    Svara
  • Niclas Ögren
    14 juni, 2016: 7:22 f m

    Jag saknar information som ställer skicket och säkerheten mot kunskap av konsekvenser från kärnkraftsolyckor samt hur det försäkras.

    Det räcker inte med att kärnkraft är i bra skick om människor har fobi mot kärnkraften på samma sätt som en del är livrädda för att flyga trots att det är säkraste transportmedlet, man behöver också visa att det är inte lika illa som utgången av en flygkrasch.

    Svara
  • Nils Bronner
    14 juni, 2016: 7:21 f m

    Bra sammanställning av aktuella säkerhetsläget för svenska reaktorer.

    Svara
  • Ove Bornvall
    14 juni, 2016: 7:21 f m

    Mattias Lantz åskådliggör på ett bra sätt situationen med den svenska kärnkraften. Tyvärr visar dagens styrande politiker alltför lite intresse i att utnyttja befintliga produktionsanläggningar på ett optimalt sätt. Det enda uttryck som idag existerar i politikernas energivärld är ordet förnybart, och man kör detta race i tron att förnybart är likställt med de mest hållbara energisystemen. Sådana kopplingar existerar bara i drömmarnas värld. De fyra produktionsmetoder som idag belönas med ris och ros är kärnkraft, vattenkraft å ena sidan, och vindkraft och solcellsenergi å andra sidan. Detta trots att de båda senare systemen, trots förnybarhetsstämpeln, står för större mijöförstöring än både kärnkraft och vattenkraft, räknat i ett livscykelperspektiv och per kWh. Gemensamt för samtliga fyra teknikmetoder är att de är utsläppsfria i drift, men har sina utsläppsbelastningar vid uppbyggnadsskedet. Med det som bakgrund är det viktigt att minska onödigt nybyggandet och istället lägga resurser på att underhålla redan byggda produktionssystem. Även om ekonomin med diverse fiskala straffavgifter kan få både kärn- och vattenkraft att verka olönsam så är det av miljöskäl både billigare och bättre med förebyggande underhåll än att skrota väl fungerande system och bygga nytt. Ur aspekten utvecklingspotential och hållbarhet har fjärde generationens kärnkraft en framtid helt överlägsen övriga kraftslag. Den tar dels hand om sitt eget avfall och befintligt kärnkraftsavfall och även vapenmaterial typ plutonium och uran, och ur dessa icke önskvärda ämnen producera storleken 100 ggr mer energi. Tekniken innebär också att lagringsaspekten av radioaktivt material kan minskas från klassiska 100-tusentals år till ca 500 – 800 år. Dessutom innebär den nya kärntekniken att vi radikalt minskar behovet av att bryta uran i gruvor/dagbrott. Fjärde generationens kärnkraft är den teknik som kan ge det mest hållbara energisystemet och skapa minst problem med förstöring av vår livsmiljö. Ofta framställs kommuner och organisationer som satsar på vind- och solkraft som samhällets miljöhjältar. Under riktigt kalla vinternätter står båda dessa produktionsapparater helt still. Dom som borde kallas hjältar är dom vars system kan ge oss säker el, ren el och trygg el vid dessa köldknäppar.
    Tycker Ove Bornvall

    Svara