Vattenverksamhetsutredningen. Konflikter mellan natur- och kulturmiljö. Fastighetsskatten. Per Nordlund, chef för Statkrafts vattenkraft i Sverige, ger en rad exempel på att vattenkraften har motvind – när det borde vara precis tvärtom. Vattenkraftens alla positiva egenskaper är skäl för att politiken i stället måste värna kraftslaget, menar han.

Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi

– Vattenkraften är en oumbärlig energikälla för Sverige och en fantastisk tillgång på flera olika plan. Den är klimatvänlig, förnybar och den utgör med sin reglerförmåga en förutsättning för utbyggnaden av ny förnyelsebar energiproduktion i form av vind- och solkraft. Jag tycker det är dags att vattenkraften lyfts fram och värnas politiskt, säger Per Nordlund. 

Med det här perspektivet på kraftslaget oroas han därför av vattenverksamhetsutredningen. Han gör samma bedömning som sina branschkollegor: Konsekvenserna kommer att bli långtgående om utredningens förslag genomförs.
– Vattenverksamhetsutredningen föreslår en dramatisk förändring genom nyprövning av alla anläggningar och det hotar så klart produktionen, exakt hur mycket är dock svårt att säga. Förespråkarna menar att hela utredningen ska trigga igång ett tänk kring frågorna som gör processerna och genomlysningarna snabbt genomförda. Men jag tror att detta är ett tankefel.

På vilket sätt handlar det om ett tankefel?
– Att genomföra nyprövning för alla tillstånd är ingen enkel sak. För varje enskild anläggning finns oftast ett flertal olika miljödomar som samtliga ska upp på bordet. Av dessa är alla heller inte avslutade. Vi har till exempel i vissa fall processer som gäller ersättningar och liknande som har pågått i 50 år och inte har kunnat avgöras ännu.

Per Nordlund ser därför Energimyndighetens och Havs- och vattenmyndighetens ”Nationell strategi för hållbar vattenkraft” som en mer realistisk väg fram för hur vattenkraften ska hanteras. Här menar myndigheterna att högst 2,3 procent, eller 1,5 TWh, om året får tas i anspråk för miljöförbättrande åtgärder kring kraftverken.
– Deras strategi har ett mer sansat förhållningssätt. Konsekvenserna för energiproduktionen blir inte lika dramatiska som i vattenverksamhetsutredningen, siffrorna är helt annorlunda. Som jag ser det kan denna strategi mycket väl genomföras inom ramen för gällande lagstiftning.

Men hur vattenkraften till slut kommer att behandlas av politiker och myndigheter är långtifrån avgjort. Vattenverksamhetsutredningen är ute på remissrunda som avslutas i slutet av oktober. Men att frågan därefter snabbt avgörs tvivlar Per Nordlund på. Valresultatet ger inga tydliga indikationer på hur energifrågorna kommer att landa – tvärtom.

Statkraft bedriver både små- och storskalig vattenkraft. De 55 anläggningarna har en genomsnittlig årsproduktion på ungefär 100 GWh. Per Nordlund menar att vissa av de här anläggningarna riskerar att behöva minska produktionen. Det är svårt att räkna på investeringar i anläggningarna innan man vet utfallet av Vattenverksamhetsutredningen.
– Osäkerheten riskerar att lägga sig som en våt filt över investeringarna och vi måste hantera den i våra kalkyler, vilket gör att investeringen blir mindre lönsam. Vi har flera kraftverk som är över 100 år gamla, kommer vi att få fortsätta driva dem eller inte, vågar vi förnya produktionen eller inte?

Per Nordlund anser att det som EU:s ramdirektiv för vatten och Vattenverksamhetsutredningen vill åstadkomma, i flera avseeden kan lösas utan regleringar och lagstiftning.
– Vi har som bransch de senaste åren vaknat upp och insett att vi måste ta mer ansvar för den lokala miljön, att visa mer hänsyn till dem som lever vid våra anläggningar och inte bara ha våra egna intressen för ögonen. Vi gör redan i dag mycket på eget initiativ som inte är reglerat i några domar. Till exempel har vi i Ljungan gått samman med det lokala fiskeintresset för att förbättra för i första hand vildlaxen. Här ser vi i allra högsta grad ett lokalt engagemang, säger Per Nordlund och ger exempel även från Umeälven där Statkraft tillsammans med fler kraftbolag på ett initiativ från en privatperson har kartlagt den biologiska statusen i älven.

Men det finns också oväntade konflikter mellan att göra närmiljön bättre och värnandet om kulturmiljön. I vattendraget Ljungan initierade Statkraft idén att riva ut två dammar för att slippa underhållet och också för att förbättra miljön – vattenflödet skulle bli fritt i flera mil. Både kommun och länsstyrelse var pigga på idén, men det var inte de som bor vid dammarna. De menade att dammarna var en del av kulturmiljön och ville definitivt inte att de skulle rivas.
– Vi tyckte det var winwin-situation, men motståndet blev för stort. Så dessa planer är lagda i skrivbordslådan. Den här motsättningen mellan kulturmiljö och naturmiljö blir väldigt tydlig i det här fallet.

Men den här konflikten och i vilken riktning vattenverksamhetsutredningen tar vägen är inte det enda som vattenkraftsägare brottas med menar Per Nordlund. Fastighetskatten är ett annat hinder. Den innehåller så många besynnerliga konstruktioner att han tycker det är hög tid att något görs åt den.
– Det är i grunden besynnerligt att beskatta miljövänlig produktion på högre nivåer än till exempel kärnkraften. Fastighetsskatten för vattenkraft har ökat mycket de senaste åren och bara på de två senaste åren fördubblats. I dag betalar vi över 8 öre/kWh och det är mycket med tanke på dagens marknadspriser. Att skatten ändras så ofta känns inte seriöst. Fastighetsskatten är bekymmersam ur ett investeringsperspektiv, säger Per Nordlund och vänder sig också mot hur fastighetsskatten avgörs:

– Fastighetsskattens nivå bestäms för sex år framåt i tiden och bygger på elprisets nivå under de sex tidigare åren. Elpriset har varit betydligt högre och i dag är det påtagligt lägre, det blir skevt, säger han.

Per Nordlunds samlade bedömning av hur vattenkraften just nu hanteras i Sverige är att han tycker att hindren som skapas är ologiska. Mer logiskt vore att se vattenkraftens potential för energiomställningen och för att nå målen för vårt klimathot.