Skatten begränsar investeringar

Skatten begränsar investeringar

En statlig utredning har sett över principerna för hur taxeringsvärdena för vattenkraft fastställs och det är bra att det föreslås vissa justeringar – men de räcker inte.

För att vattenkraftens bidrag till elförsörjningen inte ska urholkas måste skattesatsen sänkas rejält från dagens 2,8 procent.

Genom klimatvänlig och förnybar produktion står vattenkraften för drygt 40 procent av den svenska elförsörjningen. Dessutom är vattenkraftens egenskaper centrala för den omdaning av energisystemet som vi är inne i. När den väderberoende kraften snabbt måste balanseras vid förändrade väderförhållanden har vattenkraften precis de egenskaper som krävs. Utan en väl fungerande vattenkraft försvåras omställningen påtagligt.

Det är mot denna bakgrund mycket oroande att fastighetsbeskattningen på vattenkraft är så hög. Kostnaden för fastighetsskatten är i genomsnitt 9 öre/kWh för den svenska vattenkraftsproduktionen. Vid dagens elprisnivåer på cirka 20 öre/kWh och med antagande om löpande driftkostnader på 7-10 öre/kWh innebär detta att vattenkraften beskattas med 70-100 procent.

Det som återstår till bland annat nödvändiga förnyelser är därmed kraftigt begränsat. Det är oroväckande. För ges inte vattenkraftsägarna ekonomiska möjligheter att förnya kraftslaget, riskerar det att försämra vattenkraftens möjligheter att spela en avgörande roll i omställningen av energisystemet.

I dag fastighetsbeskattas vattenkraften på ett sätt som inget annat kraftslag. Redan 1983 infördes en särskild skatt på vattenkraft för att stärka statens finanser. År 1997 slopades den särskilda skatten och ersattes då av en fastighetsskatt. Sedan dess har skatten, omräknat till öre/kWh, ökat dramatiskt. Mellan 2007 och 2010 beslutade regering och riksdag att tillfälligt höja skatten från 1,7 procent till 2,2 procent. 2011 bestämde de sig för att göra den tillfälliga höjningen permanent och dessutom att höja skattesatsen till 2,8 procent. Den senaste ökningen av uttaget av fastighetsskatt har med en kraftig höjning av taxeringsvärdena år 2013 att göra.

Beskattningen av vattenkraften begränsar de nödvändiga investeringar som vattenkraften står inför. En stor del av den svenska vattenkraften byggdes under 1950- och 60-talen. Anläggningarna är därmed i många fall 50-60 år gamla och är i behov av betydande förnyelser de närmaste två decennierna. För att vattenkraften ska kunna möta framtidens krav och förväntningar krävs det stora investeringar inom tre områden:

1) SÄKERHET. På säkerhetssidan handlar det främst om förstärkning av dammanläggningarna. Branschen har själv gått i täten för utvecklingen av de säkerhetskrav som ställs och under 2014 kom tydligare lagstiftning på området. Dammsäkerhetsinvesteringar är inte förhandlingsbara och uppgår varje år till några ören per producerad kWh.

2) MILJÖ. Tillämpningen av EU:s ramdirektiv för vatten innebär att vattenkraften skall anpassas till nya miljökrav. Exakt vad detta kommer att innebära är i dagsläget inte klart, men med stor sannolikhet kommer betydande miljöinvesteringar att efterfrågas under de kommande åren. Inte heller dessa investeringar är egentligen förhandlingsbara, men får ändå något lägre prioritet än de rena säkerhetsinvesteringarna.

3) FUNKTION. När det kommer till funktion så handlar investeringarna i hög grad om renovering och utbyte av tunga elektromekaniska komponenter som turbiner, generatorer och transformatorer. Dessa investeringar handlar i första hand om lönsamhet och kommer att skjutas på framtiden om inte lönsamhetskraven kan uppfyllas. Som en följd av senarelagda investeringar kommer elproduktionen och vattenkraftens bidrag till elsystemets funktion gradvis att försämras.

Vattenkraften kommer att behöva investera och pressas samtidigt hårt av orimlig beskattning. Det är bra att den nya utredningen föreslår vissa justeringar av principerna för beräkning av taxeringsvärdena, men det är inte tillräckligt. Det behövs en kraftig sänkning av skattesatsen, för att inte den förnybara vattenkraftens bidrag till elförsörjningen ska urholkas.

Per Nordlund
Senior Advisor Statkraft

Den här artikeln har tidigare – 160418 – publicerats på Dagens Samhälles debattforum.

1 Kommentar
Daniel Löfstedt
Av Daniel Löfstedt
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

1 Kommentar

  • Magnus Olofsson
    14 juni, 2016: 7:29 f m

    Det rimliga är exakt samma fastighetsskatt. Samma produkt framställs och processen ska inte påverka fastighetsskatten. Jag vet inget annat sådant exempel i näringsverksamhet. Pappersbruk har samma skattesats oberoende av process. Nu skiljer en faktor 14 mellan vattenkraft (2,8 %) och vindkraft (0,2 %).

    Svara