Mikael Odenberg: Politiker förvånas över nätinvesteringarnas storlek

Mikael Odenberg: Politiker förvånas över nätinvesteringarnas storlek

Svensk energipolitik är mest fokuserad på hur elen produceras, men hur den ska nå användarna är inte lika självklart. Det menar Svenska Kraftnäts generaldirektör Mikael Odenberg.
– Det är viktigt att politiker är medvetna om att den energipolitik som man lägger fast också kostar i form av nätkostnader, säger han.

Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi


Effekthöjningarna i kärnkraften, utbyggnaden av vindkraft, sammankopplingen med andra länder och reinvesteringar i det gamla nätet. Det är faktorerna som ställer nätfrågan i helt annat ljus än tidigare. 

Svenska Kraftnät går från att knappt ha investerat i elnäten alls till att genomföra väldigt stora investeringar. Myndigheten femtonfaldigar sin budget på mycket kort tid och i våras presenterade Svenska Kraftnät sin perspektivplan. I den talar man om hur mycket nätinvesteringar som behövs de närmaste 10-15 åren. Notan landar på 60 miljarder kronor.
– Perspektivplanen höjde ögonbrynen på ganska många om hur stora belopp det handlar om. Inte ens finansdepartementets tjänstemän tror jag hade någon nämnvärd koll på vad prislappen är för de nätinvesteringar som följer av de energipolitiska besluten, säger Mikael Odenberg.

Och här sätter han fingret på ett generellt politiskt problem som han upplever: förståelsen saknas för att det behövs en utveckling på nätsidan för att kunna bemöta omställningen i produktionen – och att näten kostar pengar.
– Debatt och fokus i energipolitiken handlar om hur vår el produceras och inte hur den distribueras. Jag vet av egen riksdagserfarenhet att Svenska kraftnäts investeringsplan och andra nätinvesteringar passerar ganska obemärkt förbi. De är aldrig föremål för några politiska diskussioner.

Vill du att det politiska intresset ska förändras?
– Det är inte eftersträvansvärt att landa i ett läge då parti X tycker att just den ledningen ska byggas och att parti Y tycker en annan. Däremot är det viktigt att man på politisk nivå är medveten om vad den energipolitik som man lägger fast för med sig i form av till exempel nätinvesteringar.

Förstår inte politikerna det, menar du?
– Jodå, men det har funnits en allmän oförmåga att se hur helheten med nätinvesteringar hänger ihop. Alla aktörer – även kraftbranschen – har en tendens att ta näten för givna. Och i ett läge när man till exempel installerar en vindkraftspark så är kravet att nätet ska vara på plats utan dröjsmål. När vindentreprenören får sin finansieringslösning på plats blir det plötsligt väldigt bråttom. Man vill ha nätet på plats snabbt utan att förstå att vi bland annat måste göra våra tekniska förstudier. Jag tror att vissa aktörer kan uppfatta oss som tröga, men vi är en statlig myndighet som måste behandla alla lika. Det finns inga gräddfiler, säger han.

Situationen med dryga investeringar i elnäten är ingen unik svensk situation. Norge planerar att investera mellan 50 och 70 miljarder norska kronor de kommande tio åren. Och i Tyskland är mycket omfattande nätinvesteringar ett grundvillkor om man ska klara att genomföra sin Energiewende. För att ge några exempel.
– Alla nätinvesteringar kommer i slutändan att betalas av kunderna och våra nätavgifter kommer att fördubblas på tio år. De regionala och lokala elnätsföretagen står också inför stora investeringar i sina nät och de menar att de inte får tillräckligt med utrymme för sina intäkter i förhandsregleringen av elnätsavgifterna och har dragit det här till domstol, säger Mikael Odenberg.

6 Kommentarer
Daniel Löfstedt
Av Daniel Löfstedt
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. Carl Erik Magnusson skriver:

    Hur kan elnäten underhållas optimalt till lägsta möjliga kostnad för användarna?
    Sluta subventionera intermittent effekt typ vindkraft; sådan effekt kräver dyr redundans både på produktions-och nätsidan. Bygg ny produktion, t ex kärnenergi, där infrastruktur redan finns, typ Karlshamn. Tyvärr orsakade nedläggningen av Barsebäck också en förskingring av ett väl fungerande elnät. Ta betalt av slutanvändarna för överföring till typ Tyskland och Danmark, inte av svenska elanvändare, vilket nu sker genom indelningen i elområden och kommer att ske genom nya nätavgifter – är det rimligt att svenska privatkunder och företagare ska subventionera sådan export? Ta extra betalt vid export av vattenkraft – det görs ju redan nu för kunder i Sverige som gör miljöval och kan därför inte anses som ett handelshinder; import av miljömärkt vattenkraft är ett miljöval och bör prissättas därefter. Vattenkraft har ännu ett kvalitetsargument: Den är tillgänglig när den behövs i motsats till vindkraft som inte är marknadsanpassad. Kvalitet bör kosta!
    Så som elmarknaden på Nordpol fungerar nu jämställs ren el med smutsig el.

  2. Tord Wiklund skriver:

    Att dra in Norge och Tyskland vittnar om aningslöshet och okunskap.
    Norge har undermåliga nät- förbindelser norrut.
    Kollandet Tyskland är i behov av vindkraft, inte Sverige,

  3. Martin Lundmark skriver:

    Hej Oskar

    Du skriver ”Varför ska vi satsa mångmiljardbelopp på ny energiproduktion och distribution när vi redan har vår energiförsörjning tryggad för säkert 40 år framåt i tiden?”

    På vilket sätt menar du att vår energiförsörjning är ”tryggad för säkert 40 år framåt i tiden”

  4. Oskar Pettersson skriver:

    Svensk energipolitik verkar ogenomtänkt. Varför ska vi satsa mångmiljardbelopp på ny energiproduktion och distribution när vi redan har vår energiförsörjning tryggad för säkert 40 år framåt i tiden?
    Export? Kontinenten har redan så mycket installerade effekt att man talar om ”effektinfarkt”. Den el vi då exporterar kommer därför knappast att täcka produktionskostnaderna.
    Är det någon som t.ex. vet hur mycket nuvarande installerad vindkraft har kostat hittils? Det måste handla om hundratals miljarder.
    Är detta väl använda pengar? Knappast! Man hävdar miljö och klimatvinster men de vinsterna verkar obefintliga.
    Vill man göra miljösatsningar bör man istället satsa på att stoppa föroreningarna av våra hav. Det känns akut. CO2 är nog en harmlös klimatpåverkare, andra utsläpp är nog allvarligare.
    F.ö. är vår nuvarande energiproduktion fossilfri!

  5. Lars Wiegert skriver:

    Det vore intressant att få veta hur stor del av de 60 miljarderna som orsakas av den omställning som inkoppling och hantering av vindsnurrorna och annan slumpmässig effektinmatning innebär.

  6. Eric Anderzon skriver:

    Intressant att detta blir en så het fråga nu.
    De flesta känner nu till att nätområdesindelningen motiverades med att efterfrågan var större än tillgången på kraft ju längre söderut i Sverige man kommer. Detta är en sanning med modifikation. Överföringskapaciteten mellan SE3 och SE4 uppgår normalt till ca 5300 MW och möjlig produktion i SE4 uppgår till ca 3000 MW (när det blåser). Förbrukningen en normalvinterdag, när Enso i Hylte, Vida i Lessebo och Pilkington m.fl. elintensiva företag fanns kvar, ligger på ca 4900 MW. Problemet uppstår först när våra grannländer påkallar vår och för dem billiga el. Svenska elproducenter exporterade under 2012 ca 20 TWh till våra grannländer till en ökad kostnad för konsumenten i SE4. Så tillåt oss undra, för vem bygger vi mer kraft? Oavsett så har SVK sedan nedläggningen av Barsebäck vetat om att detta problem kommer att uppstå, men har underlåtit att vidtaga erforderliga åtgärder. Nu när Danskarna klagade hos EU blev läget akut och Odenberg fick order att lösa problemet. Detta gjordes genom att flytta landsgränsen till att gå rakt igenom Gnosjöregionens näringslivsbälte, som utgör Nordens största industrikoncentration vilket i sin tur delar upp regionen i 2 helt skilda konkurrensförutsättningar. Inte nog med att vi nu isolerat tvingas betala utbyggnaden av matningen genom s.k. flaskhalsintäkter, närmast den s.k. Sydlänken som har till huvuduppgift att försörja NordBalt-kabeln, vi importerar även in våra grannländers höga elpris som tack för hjälpen. Sedan åberopas den allt ökande andelen av intermittent elproduktion som ett problem att hantera i befintligt nät. Inte nog med att denna del belastar elpriset med kostnader för certifikat, den kräver också den ombyggnad på ca 60 mdr, som Odenberg uppger. Till detta skall läggas all individuell utrustning som kommer att krävas i hushållen och i industrin, och som kommer att belasta konsumenten. Enligt obekräftade uppgifter kommer all nybyggd kraftproduktion oavsett vilken typ, leda till ökade elpriser. Men extrakostnaden för att ta hand om den oregelbundna belastningen i nätet slipper vi om vi exempelvis byter ut våra 10 gamla reaktorer mot 5 moderna sådana, som klarar att leverera lika mycket som de 10 gamla. Den sanningen vill vindkraftsförespråkarna inte tala högt om. Äntligen börjar man nu lyfta vad energiomställningen kommer att innebära för konsumenten, vilket kanske får en och annan att tänka till. Skall Sverige kunna fortsätta som framstående industrination, så är det inte mer kostnader som behövs. Vår hitintills billiga el och distribution, har bryggat de konkurrensnackdelar vi redan har med tanke på vårt geografiska läge med allt vatten som omger landet och med Polcirkeln som granne. Nu säljer man nu ut detta till våra grannländer. Miljöargumenten håller inte heller. Ca 3 milj arbetstillfällen har flyttat ut ur Europa och till länder som producerar sin el på ett betydligt smutsigare sätt än vad Sverige gör. Tyskland är vårt största exportland och det är de Svenska industriernas kunder som nu flyttar. Om Sverige istället slog vakt om sin industri och dess arbetstillfällen, så bör man fundera på om vi verkligen skall fortsätta på den inslagna vägen. Med billig el och distribution kunde vi istället locka till oss industrierna från våra grannländer, vilket skulle avlasta den smutsiga elproduktionen där. På så vis skulle Sverige aktivt bidra till en minskad global miljöbelastning, med bibehållet välstånd.