Kunderna är inte flexibla i sin elanvändning

Kunderna är inte flexibla i sin elanvändning

Hur flexibla är elanvändarna i att ändra sina konsumtionsmönster? Inte alls. Det konstaterar en undersökning gjord vid Umeå universitet. Resultatet bidrar till synen på vad den så kallade efterfrågeflexibiliteten egentligen kan bidra med när utbud och efterfrågan ska matchas på elmarknaden.

Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi

På uppdrag av Energimarknadsinspektionen har Handelshögskolan vid Umeå universitet undersökt hur stor kundernas flexibilitet är på elmarknaden, det vill säga hur benägna är de att förändra sitt beteende och använda el på ett annorlunda sätt beroende på om det är högt eller lågt elpris. 

Undersökningen bekräftar för det första ett välkänt faktum: Grunden för vår elanvändning ligger i vårt livsmönster. Vi använder mer el när det är kallt än varmt, vi använder mer el när vi är vakna än när vi sover och användningen i våra hushåll har en topp på morgonen när frukosten ska göras och morgonduschen klaras av och en på eftermiddagen när middagen ska göras.
– Man behöver inte vara raketforskare för att se detta, våra livsmönster styr elkonsumtionen och det är en av rapportens huvudslutsatser, säger Runar Brännlund, professor i nationalekonomi vid Umeå universitet och en av författarna till rapporten.

En mer oviss fråga är om vi för att spara pengar kan tänka oss att till exempel laga mat en timme senare eller skjuta på att dra igång tvättmaskinen? Rapportens slutsats är tydlig, elkonsumenterna är i mycket liten grad beredda att flytta sin elanvändning för att sänka sina kostnader, man vill kunna använda elen när man behöver den. De ekonomiska incitamenten för att spara genom att förändra sitt beteende är dessutom små.

Undersökningen visar också att den kompensation som hushållen vill ha för att systematiskt styra om sin användning är stora, hur stor denna kompensation ska vara varierar mellan hushållen.
– För att ge upp sin flexibilitet så krävs en stor kompensation och även om vi skulle ändra konsumtionsmönstret mycket så är besparingen liten. Incitamenten är alltså små och därför ser det ut som det gör. Och budskapet till dem som tror att efterfrågeflexibiliteten kan bidra i någon större utsträckning till att lösa effektproblematiken blir det: nej det kan den inte. Incitamenten är för små i förhållande till nyttobortfallet, säger Runar Brännlund.

Vad kan man då göra för att få efterfrågeflexibiliteten att spela roll?
– Är kompensationen tillräckligt hög är man villig att förändra, men då är frågan vem som ska betala och om det då kostar mer än det samkar. Detta innebär helt enklet en väldigt hög samhällskostnad. Det man kan göra i dag är att förbättra incitamenten, en start är att det måste finnas elavtal som gör det möjligt att reagera på timpriser. Ett nästa steg är att få till den tekniska apparatur som krävs för att vi ska kunna se vår förbrukning, säger Runar Brännlund och poängterar att de har undersökt hur det ser ut nu, men att den utveckling som han nämner kan bidra till att våra beteenden förändras.

Men även om vår efterfrågeflexibilitet ökar är det inte säkert att den kommer att spela någon större roll för att lösa effektproblematiken. För om konsumenterna skulle reagera i större utsträckning på högt och lågt pris, då kommer en följdreaktion som har motverkande effekt, förklarar Runar Brännlund. För ökad priskänslighet i konsumentledet har en utjämnande effekt på priset, vilket minskar incitamenten att omfördela elanvändningen.
– Prisfluktuationerna beror på variationer i utbud och efterfrågan. Om vi stabiliserar de båda så minskar helt enkelt prisvariationerna, säger Runar Brännlund, som själv är förvånad över hur lite man sparar på att förändra sin elanvändning:
– Jag trodde att man skulle spara mer pengar än man faktiskt gör på att ställa om sin konsumtion efter prisnivån.

Runar Brännlund och hans kollegor avslutar rapporten med att föreslå en djupare analys av vilka faktorer som spelar roll när vi väljer elavtal:

När det gäller efterfrågeflexibilitet skulle det också vara värdefullt med en analys som djupare studerar varför vissa elkunder väljer att binda sitt elpris. En tolkning kan vara att dessa signalerar begränsad flexibilitet och ju större andel de utgör av kundkollektivet desto mindre potential att skapa efterfrågeflexibilitet har timprissättning. Det kan även vara så att en framtida ökad volatilitet på elmarknaden medför att fler elkunder binder sitt elpris. Ökade prisvariationer skulle därmed kunna ge upphov till både ökad och minskad efterfrågeflexibilitet.

Daniel Löfstedt
Av Daniel Löfstedt
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*