Krönika: Vad har elbranschen och motorcykelgängen gemensamt?

Krönika: Vad har elbranschen och motorcykelgängen gemensamt?

Mitt svar var mycket enkelt: Jag kan visst tänka mig att delta i ett seminarium som motorcykelgängsbranschen anordnar, men skulle rekommendera dem att tona ner vissa delar av sin verksamhet till förmån för annat som folk uppskattar. Det är bara ett ändrat beteende i grunden som kan göra folk mer positivt inställda. Men sedan gäller förstås att kommunicera det tydligt och klart.

Det går således inte att trolla bort grundläggande problem med hjälp av PR-kampanjer. Om det finns något som ligger och pyr så måste det naturligtvis bort. Låt oss ställa frågan om hur det kan komma sig att den här typen av reaktioner dyker upp?

Foliehattar
För det första finns förklaringen att elektricitet alltid varit en angelägenhet som folk går igång på, såväl vanligt folk som en viss grupp av rättshaverister och blådårar. Varför vet jag inte. Det har med teknikens psykologiska påverkan på människor att göra.
Länge fanns det de som var rädda för att radiovågorna gjorde oss sjuka. Elallergi är en modern motsvarighet. Ett exempel på detta är slangen för knäppgökar – de kallas foliehattar” – alltså de personer som klär sina mössor och hattar med aluminiumfolie för att förhindra strålning och tankeläsning. Det är något med fenomen som elektricitet som framkallar misstankar och elakhet. Det är något som psykologerna borde undersöka närmre.

”Det andra”
För det andra har vi också alltid ett behov av att utmåla någon som den stora skurken i samhället. Har vi inte en fiende så uppfinner vi honom. Vi letar hela tiden efter någon fiende. Det har med vår grundläggande verklighetsuppfattning. Världen går alltid att dela in i svart och vitt, kristna och kannibaler, vi och dom, och så vidare. Elbolagen erbjuder en utmärkt möjlighet till en sådan projicering.

Ingen rök utan eld
För det tredje ska vi väl också konstatera att ingen rök utan eld. Elbranschen har knivskarp konkurrens vilket föder ett predatoriskt, alltså rovdjursliknande, beteende hos aktörerna. Det uppkommer en märklig diskrepans mellan de feta räkningarna och den generositet som företagen visar mot kunderna (för att de ska stanna kvar). 

Smakar det så kostar det
Den fjärde aspekten är egentligen den intressantaste! Elektricitet har länge varit nästan gratis. En normalförbrukare av el har inte behövt betala många kronor för denna fantastiska resurs. Så var det inte från början. Jag minns hur min gamla farmor brukade gå runt och släcka lampor efter mig med kommentar om att ”vi ska inte bränna lyse pöjk…”.

Kluvet förhållande
Vi har därför ett kluvet förhållande till denna energiresurs. Det förklarar också att vi ser konturerna av ett eluppror där tiotusentals personer riktar sig mot de höga räkningarna och vad som anses vara en misslyckad avreglering. Det är nästan så att man väntat ett förstatligande och prisstopp som konsekvens. Men det är också en kluven opinion. Samtidigt har folk börjat pynta sina hus med massor av lampor. Gamla farmors försiktighetslinje gäller inte längre. Kring jul ser radhusen ut som skamlöst upplysta horhus.

Kanske sammanfattas det hela med att vi samtidigt som vi förbrukar mer el än någonsin så tar vi mitt i alltihop en timmes paus genom Earth Hour. Som om det skulle göra skillnad.

Hemläxa att göra
Det råder inget tvivel om, som sagt, att elbolagen har en hemläxa att göra. Men det kräver en långsiktig opinionsbildning. Där bör ingå sådant som insikten om att energi blir en allt dyrare resurs på grund av ökad efterfrågan och minskad tillgång. Men även att det är en medveten politik från staten att göra energi dyrt, för att samtidigt skapa lönsamhet till projekt som ska skapa mer produktion men även driva fram besparingar.

Vi skulle kunna säga att politikerna ägnat mer kraft åt att försöka hitta sätt att komma åt de resurser som skapas i energisektorn än de har jobbat för att åstadkomma långsiktiga spelregler för branschen. Det är egentligen ganska anmärkningsvärt. Politikerna borde kritiseras för att vara minst lika kortsiktigt giriga som de värsta anklagelserna mot elbolagen hävdar.

Det hela kokar ner till att elbranschen och motorcykelgängen har en del gemensamt, de är illa tålda av sin omgivning. Medan motorcykelgängen med sin kriminalitet utmanar allmänhetens känsla för vad som är rätt och riktigt, har elbranschen ett motlut därför att de tar mer betalt för en produkt som nästan varit gratis.

Stig-Björn Ljunggren

———————
red.not: Krönikan är publicerad i Elmarknadstidningen ERA.

Av
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Prenumerera på artiklar


Boken om Sveriges gasberoende

Läs boken om vad Sverige använder energigas till och hur sårbar den svenska gasförsörjningen är.

Boken om Sveriges elsystem

Det svenska elsystemet går i otakt med omvärlden och marginalerna krymper. I ett läge där vi behöver allt högre överföringskapacitet i elsystemet har denna i stället krympt och elpriserna har skjutit i höjden. I den här boken beskriver tre initierade ingenjörer hur trenden kan vändas.

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet