Kinas tillväxt ska förses med energi, frågan är hur diktaturen hanterar frågan. Second Opinion Energi har intervjuat ekonomen Klas Eklund, som ser ett paradoxens land. Å ena sidan släpper Kina ut mest koldioxid i världen – å andra sidan är landet störst i världen på vind- och solkraft.

Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi

Kina kan betecknas som superlativernas land – energifrågan är inget undantag. Klas Eklund, ekonom och författare, har fördjupat sig och gett ut boken Kina – den nygamla supermakten. Han ser en ekonomi som växer kopiöst, som är i skriande behov av energi, som är tungt kolberoende, som så smått börjar få upp ögonen för utsläppsproblemen och som härmed står inför enorma utmaningar. 

– Kinas uppgift är att förse den växande ekonomin med energi, att göra tillförseln av energi mer säker både vad det gäller pris och volym samt göra energiförsörjningen grönare. Utmaningarna är större och svårare i Kina än i andra länder, för man startar från ett annat läge. Energin i Kina är svartare genom kolberoendet och tillväxten är högre. Därför är det ingen slump att tolfte femårsplanen har detta som ett av de prioriterade områdena, säger Klas Eklund.

Hur ser kolberoendet ut?
– Deras stora problem är att de är så kolberoende. Men det har också på ett sätt varit en fördel, för Kina har mycket kol och det är relativt billigt att bryta kol. Därför är det en säker energikälla ur försörjningssynpunkt. Men kolet har också flera negativa sidor, som nu blir allt mer påträngande. Ett är folkhälsoproblemet och här är mörkertalen stora. 4 000-5 000 kolarbetare dör varje år i olyckor, 100 000 kolarbetare dör av stendammslunga och en miljon människor eller fler dör av nedfall av sot och partiklar.
– Ett annat problem är den globala uppvärmningen. Kina har gått om USA som den största koldioxidutsläpparen. Med de tillväxtprognoser som ligger räcker inte ens de massiva investeringarna i grönare el och kärnkraft till mer än att få ner kolberoendet några procentenheter. Man försöker förbättra kvaliteten i kolframställningen genom att stänga gamla osäkra gruvor och bygger större, modernare. Man förbereder för CCS, men det är dyrt och man har inte kommit så långt.

Kolberoendet är gigantiskt, finns det några alternativ för att förse tillväxten med energi?
– Eftersom tillväxten är så hög och energieffektiviteten är så låg så kommer de att fortsätta använda kopiösa mängder energi. De stora satsningarna vid sidan om kol ligger just nu på sol, vind och kärnkraft. Kina är i dag världens största producent av solpaneler och världens största producent av vindsnurror. Det betyder att Kina kommer att sätta standarden för utvecklingen, för deras produktion är mer omfattande och billigare. Företagen som kommer från den här typen av prioriterade områden i Kina vet man är svåra att möta, för de har väldigt stor tillgång till billigt kapital. De hålls under armarna av staten.
– Och det verkar inte ha blivit några stora förändringar i synen på kärnkraft efter Fukushima utan planerna ligger fast och man bygger just nu 26 nya reaktorer.

Finns det någon miljödebatt att tala om?
– Det finns en diskussion om kolets hälsovådlighet och det finns en gryende miljödebatt som förs på olika nivåer. Mycket förs lokalt där bönder till exempel klagar på förgiftat vatten eller liknande, sedan finns det naturvetare som ur ett nationellt perspektiv påtalar att en omställning måste ske. Under den senaste tiden tycks miljöprotesterna ha tilltagit.

Hur arbetar Kina politiskt med sina kolproblem?
– Kina är ineffektivt i energianvändningen, mycket sämre än Europa. Här har man utvecklingspotential och det är också ett mål i tolfte femårsplanen. Man har aviserat en kolskatt som börjar på låg nivå, en koldioxidskatt som dock ännu inte är konkretiserad, och det finns ett embryo till utsläppshandel, den ska byggas ut säger man tydligt. Man har alltså åtminstone i ord börjat attackera dessa frågor som man tidigare sagt inte är något problem. Om Kina vill bli respekterade globalt och bli en global stormakt måste man ha en strategi. Men det går ju fortfarande långsamt.

Har de den kompetens som krävs för att möta utmaningarna?
– Det är ett prioriterat område. Kompetensen fanns inte tidigare men det håller på att förändras, man trycker ut ingenjörer i stor skala. Om det är tillräckligt vet ingen, men de satsar.

Borde Kina snegla på Europa i något avseende?
– Ja, de ska lära av våra misstag. När de bygger upp ett system för utsläppshandel så ska de inte göra som Europa, för här har det havererat. Sätt taket lägre så priset blir högre och involvera fler sektorer från början. Dela inte ut rättigheterna gratis från början för då biter det inte, auktionera ut dem i stället. Men det kommer att ta tid för Kina att få till ett utsläppshandelsystem.

Är Kina föregångare på andra sätt än genom sol- och vindenergi?
– Elektriska fordon och då framför allt cyklar, mopeder och motorcyklar. Kina satsar hårt för att elektrifiera sitt transportsystem och här tar de stora steg.

Vad är ett realistiskt scenario för Kina de närmaste decennierna?
– Jag tror Kina under de kommande tjugo åren kommer att vara väldigt kolberoende. Tyvärr nästan oundvikligt med tanke på tillväxt och hur billigt det är med kol för dem. Men jag tror att Kina kommer att vara ledande i att utveckla grön el. De är alltså både svartast och grönast samtidigt, hur ska man kunna spå utvecklingen?