Ge nätägare systemansvar

Ge nätägare systemansvar

Björn Hagman, tidigare vd på Nord Pool Spot, har på uppdrag av Energikommissionen tagit fram en underlagsrapport om frågan om designen för elmarknaden. Huvudfrågan i uppdraget har varit att titta på om dagens marknadsmodell är tillräcklig för att klara den leveranssäkerhet och den flexibilitet som krävs, eller om det behövs förändringar i regleringen kring elmarknaden för att möjliggöra omställningen.

Björn Hagmans grundläggande slutsats är entydig: Sverige bör hålla fast vid den nuvarande marknadsmodellen som infördes för tjugo år sedan.

Men marknadsmodellen behöver utvecklas, och särskilt när det gäller kundernas möjligheter att agera på prissignaler och vara flexibla i sin elanvändning. En avräkning som grundas på timvis mätning är en nödvändig förutsättning för att efterfrågeflexibilitet ska vara lönsam för hushållskunder. Men det räcker inte. Styrkan och snabbheten i utvecklingen av efterfrågeflexibilitet beror på utvecklingen av nya kontraktsformer och nya tjänster till elkunderna.

Expansionen av vindkraft och solbaserad el leder till ett behov av omfattande nätutbyggnader. Till detta kommer de nya möjligheter som smarta nät kan innebära. En vidgning av nätägarrollen för regionala och lokala nät underlättar enligt Björn Hagman att efterfrågeflexibiliteten kan tillvaratas. Då kan förutsättningar skapas för en kostnadseffektiv nätutbyggnadsplanering som ger rätt avvägning mellan nätinvesteringar, åtgärder på efterfrågesidan och investeringar i energilagring. Han fortsätter:

– Det finns därför anledning att pröva i vilken utsträckning nätägarrollen kan vidgas för regionala och lokala nät samtidigt som den grundläggande åtskillnaden mellan nätverksamhet och marknadsverksamhet inte försvagas. Betydande fördelar erhålls om det är möjligt att också för regionnät och lokalnät definiera en tydlig systemansvarsroll.

Många av nätägarna är små, har de resurser att ta ett sådant ansvar?
– Det finns flera utmaningar att möta. På europeisk nivå pågår en intressant diskussion som bland annat är inne på att ha olika reglering av nätföretagen beroende på hur elnäten ägs.

Priset för elnät är omdiskuterat och avgörs numera i domstol, är det hållbart om nätföretagen ska få det här ansvaret.
– Nej, det är inte bra att ingen vet vilka taxor som gäller förrän i efterhand. Regleringen av nätföretagen måste ses över hur som helst, det tror jag alla är medvetna om.

Men på det stora hela har Norden en välfungerande marknadsdesign som det inte finns någon anledning att ändra i grunden, menar Björn Hagman.

Att införa kapacitetsmarknader är komplicerat, det visar inte minst att det tagit länder som bestämt sig för sådana lösningar många år att gå från ord till handling. Och det är slående i de modeller som nu införs hur komplicerade de är att överblicka.

– Att införa kapacitetsmarknad är att ge upp och inte orka rätta till det som behöver göras för att få energy only-marknaden att fungera även fortsättningsvis. Frankrike, Italien och Storbritannien som har beslutat att införa kapacitetsmarknad har mindre välfungerande elmarknader än Tyskland, Nederländerna och de nordiska länderna som inte har tagit sådana beslut.

Björn Hagman var med när den nuvarande marknadsmodellen sjösattes i mitten av 90-talet, och han pekar på att den kom till som en del i de stora ekonomiska reformerna i samband med den svenska 90-talskrisen. Den svenska ekonomin behövde effektiviseras, och det handlade om att konkurrensutsätta, avreglera och skapa marknader.

– Elmarknaden reformerades för 20 år sedan och man kan konstatera att det fungerat bra. Men de omfattande förändringar som vind- och solkraft innebär för marknadsfunktionen gör att det är dags att se vad som behöver förändras.

Skatter och subventioner på elmarknaden behandlas inte i Björn Hagmans rapport, trots att de i hög grad kan påverka marknadens funktion.

Gynnas inte flexibiliteten av att marknadspriset störs så lite som möjligt av skatter och subventioner?
– Mitt uppdrag har varit att titta på den övergripande marknadsdesignen, det vill säga roller och instrument. Frågan om storleken på skatter och subventioner är viktig, men mitt uppdrag har inte innefattat policydesign, det vill säga vilken styrka som behövs i olika instrument och mekanismer för att styra marknaden i önskad riktning, avslutar Björn Hagman.

I vilken grad Energikommissionen har valt att gå på Björn Hagmans linje visar sig på måndag när betänkandet presenteras.

5 Kommentarer
Mats Olin
Av Mats Olin
VD Second Opinion
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

5 Kommentarer

  • Lars Eriksson, Farsta
    6 januari, 2017: 8:27 f m

    Javisst ska kunder kunna vara ”flexibla”, gäller även elproduktionen. Men eftersom här både förbrukning, lagring och lokalt egenägd produktion (även av annan slags energi än via elnät) finns med i ekvationen så blir det väldigt svårt att överbetona förbrukningens roll.
    Dagens marknadsmodell, energy-only, leder till oerhört kraftiga prissvängningar mellan tider med brist på el och tider med överskott på el. Orsaken är delvis att kraftverken ska få tillräckligt betalt, ty elpriset består då både av bränsledelen (rörlig kostnad) och kapitalkostnadsdelen som ska täcka kraftverkets fasta kostnader. Eftersom brist på el uppstår sällan i systemet, så måste elpriserna vara enormt höga just dessa tider.
    Det är inte säkert att en sådan modell för elmarknaden är politiskt gångbar. Det kan vara så att dagens marknadsaktörer redan nu ”känner av” denna politiska omöjlighet, och agerar därefter, de pristoppar som skulle behövas uppnås aldrig. Aktörerna motverkar detta aktivt. Till exempel genom att ha påverkat införande av Svenska Kraftnäts reservkraftverk.
    Kunden kan undvika pristoppar på detta sätt genom att äga sitt eget kraftverk, eller en andel i kraftverk som är gemensamt för många kunder.
    En sannolik utveckling är därför att dagens elmarknad ”energy-only” , upp till en viss andel av marknaden, successivt ”ersätter sig själv” med en modell som bygger på att kunderna själva äger eller hyr kraftverkskapacitet till en rimligt förutsebar fast månadskostnad, eller äger/hyr lagringskapacitet. Eller en kombination därav.
    Synd bara att den marknadsdesign som skapades på 90-talet byggde på helt felaktiga grunder. Nät är inte monopol. Nät utför inte alls transport av el åt elkunden, utan i grunden utför elnät en rad tjänster som kraftverken behöver. Olika mycket för olika kraftverk beroende på storlek och typ.

    Svara
  • Anders Kjellström Industridoktorand förbrukarflexibilitet
    5 januari, 2017: 6:17 e m

    Om elkunderna på ett kostnadseffektivt och enkelt sätt med automatik kan reagera på ett timspotpris kan vi få en effektivare elmarknad. Framöver kommer det lokala elnätet få problem med en ökande belastning av laddning av elfordon, detta kan lösas om elnätsbolaget kan förmedla lastinformation till elnätskunderna som i sin tur kan omfördela lastuttag i tiden!

    Om det är kallt och värmepumparna går för fullt kanske man skall undvika att ladda elnätets elfordon samtidigt. Detta löses enkelt genom att vi framöver kommer att konvertera alla hus till ”Smarta hus” Detta kommer ske automatiskt då ”Smarta hus” blir ”Internet of Things”

    Svara
  • Eric Anderzon, Svenska Elnätsupproret
    5 januari, 2017: 11:29 f m

    Detta är nonsens. Efterfrågestyrd konsumtion skall väl styras av de som har tillgången d v s elsäljaren. Kostnaden skall INTE belastas ett kollektiv, där inte alla har någon glädje av det hela. Elpriset är idag ca 1/3 av totalkostnaden. Förslaget leder naturligtvis till krav på höjda nätavgifter, och det har nätbolagen hitintills inte haft problem att få igenom.

    Svara
  • Lennart Lidnberg
    5 januari, 2017: 9:48 f m

    Det vilar någon form av desperation kring begreppet ”efterfrågeflexibilitet”! Vår konsumtion av el skall styras av tillgång och efterfrågan på varan el och det kan vara rimligt att då konsumenten får information om varans pris i realtid. För detta finns idag ett flertal tekniska utrustningar på marknaden, som fungerar klanderfritt. Att förändra reglerna för mätning av denna orsak är inte marknadsekonomiskt riktigt. De kunder som är intresserade skall betala för den favör de får. Som det nu framställs skall kollektivet få betala via högre nätavgifter, de är höga som de är, för en tjänst de inte kommer att utnyttja. Undertecknad är gammal ”elverkare”, följer spotpriserna varje dag, men det skulle aldrig falla mig in att försöka förskjuta min konsumtion efter timvärden.
    I min totala elkostnad utgör 32% elenergipriset. SVK gjorde för några år sedan en studie som kom fram till att skulle en efterfrågestyrd marknad uppkomma krävdes priser som var 10 ggr högre än idag. Det faktum kvarstår.
    Elnäten på lokalnivå är merendels idag så dimensionerade så någon påverkan på dem kan inte uppkomma på grund av småskalig energiproduktion. Nätbolaget har alltså inga ytterligare kostnader för småskalig produktion, om man inte hittar på nya krav på mätning förstås.
    Generellt: Denna fråga skall lösas mellan dem det berör: Konsument och säljare.
    Hur skulle de se ut om Trafikverket krävde höjt bensinpris för att folk skulle köra mindre??

    Svara
  • Lennart Lidnberg
    5 januari, 2017: 9:26 f m

    Ett något underligt resonemang. Lokalnätägaren skall vara ansvarig för att kunderna reglerar sin förbrukning efter ELPRISETS storlek. Detta kräver investeringar i nätet som på intet sätt är nödvändigt ur nätsynpunkt, endast ur ELSÄLJARENS synvinkel. Tron på ”efterfrågestyrd” konsumtion är en övertro och kan knappast vara förankrad i verkligheten. I dag är mitt elpris 32% av totalkostnaden för el, skulle jag då göra uppoffringar för denna lilla del.
    Framförallt är det fel att lasta det på nätägaren då kostnaden därmed belastar kollektivet inte den som förväntas tillgodogöra sig tjänsten.

    Svara