”Fossilfrihet på väg” missar målet

Fossilfrihet på väg (SOU 2013:84) på över tusen sidor tar bara upp två slags förnybara drivmedel, biodrivmedel och el. De kan inte ersätta dagens 90 TWh bensin/diesel till år 2030.

 Betinget om fossilfrihet på 16 år kan bara klaras med hjälp av ett tredje fossilfritt slag av drivmedel, vars kolatomer kommer från industriellt infångad koldioxid, istället för från fotosyntesens infångade koldioxid i form av biomassa. Båda vägarna leder till samma från miljösynpunkt suveräna bränslen metan/metanol/DME.

I en debattartikel på GP-debatt den 7 februari 2014 skriver Petter Holland (Preem) och Carl von Schantz (Lantmännen Energi), att omställningen i huvudsak handlar om att få fram biodrivmedel som fungerar i dagens motorer. Kruxet är emellertid att så mycket inhemska biodrivmedel går inte att få fram. 

Sveriges fordonspark rör sig om cirka 5 miljoner bilar. De förbrukar i dag cirka 90 TWh bensin/diesel om året. I allra bästa fall kanske elfordon år 2030 kan ha ersatt 20 av dessa 90 TWh. Om resterande 70 TWh ska ersättas av biodrivmedel måste fabriker för framställning av dessa biodrivmedel byggas samtidigt som jord- och skogsbruk måste ställas om. En så gigantisk uppgift går bara inte att genomföra.

Preem producerar i dag drygt 90 000 ton biodiesel av restprodukter från skogsindustrin, grovt räknat 1 TWh. Lantmännens etanolfabrik i Norrköping producerar nästan lika många ton etanol av spannmål, grovt räknat drygt 0,5 TWh. Även med det överoptimistiska antagande att elfordon år 2030 skulle ha ersatt 20 TWh är gapet alltså cirka 68 TWh. Petter Holland säger visserligen, att Preem kan mångdubbla sin produktion av biodiesel, men det är långt, långt från 68 gånger. Att Lantmännens potential är mindre än Preems säger sig självt. Förutom Preems biodiesel och Lantmännens etanol produceras i dag även rapsmetylester (RME) samt av biogas uppgraderad fordonsgas. Ingendera har tillnärmelsevis potential att lösa problemet.

Strikt kemiskt är biodrivmedel en fråga om att hämta nödvändiga kolatomer från biomassa i stället för från fossil. På så sätt skonas atmosfären, genom att dessa kolatomer har sitt kretslopp (kolsyreassimilationen) och därigenom inte bidrar till att öka atmosfärens koldioxidhalt. De är klimatneutrala och bidrar inte till AGW (Anthropogenic Global Warming, av människan orsakad global uppvärmning). Den felande potentialen finns i ett koncept som överhuvudtaget inte nämns i Fossilfrihet på väg.

George Olah, som fick nobelpris i kemi 1994 för en helt annan sak, har lanserat vad han kallar The Methanol Economy. Konceptet går ut på att härma naturens fotosyntes industriellt genom att istället för den kemiskt svåra fotosyntesen
1) koldioxid+vatten+sol–>glukos tillämpa den betydligt enklare metanolsyntesen
2)koldioxid+vatten+energi–>metan/metanol/DME(dimetyleter) Efter många års miljardsatsningar (inte minst från Vattenfall) på den så kallade CCS-tekniken (Carbon Capture and Storage) finns bra teknik för infångning av koldioxid och därmed förutsättningar för ekvation 2) ovan, som då i konsekvensens namn bör kallas CCR (Carbon Capture and Recycling).

Potentialen för CCR är oändlig. Bränslena metan/metanol/DME som CCR leder till är de enda kolhaltiga bränslen som brinner rent utan sot, partiklar och de föroreningar som vidlåder bensin/diesel. Det beror på att de alla tre saknar bindningar kol-till-kol i sina molekyler. Det är sådana bindningar i bensin/diesels molekylers långa raka eller grenade kedjor som är upphov till bilavgasernas hälsofara. Fördelarna med CCR och dess tre primära bränslen är alltså formidabla: De är klimatneutrala, har oändlig potential, konkurrerar inte med biomassans alla andra användningsområden, löser våra storstäders problem med de hälsofarliga bilavgaserna.

Förutom att långsiktigt lösa problemet med fossilfri transportsektor kan kemisk industri idag av metanol framställa alla de kolväten vi numera inte kan vara utan och som vi hittills fått från fossilen. Det behövs en ny SOU som beaktar CCR, Carbon Capture and Recycling!

J-G Hemming

1 Kommentar
Av Agneta
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

1 Kommentar

  • Anders andersson
    1 mars, 2014: 2:12 e m

    J-G Hemming verkar inte ha läst särskilt många av rapportens sidor.

    Om han hade gjort det hade han sett att det räcker med 20-25 TWh biodrivmedel för att bibehålla en transportsektor som fyller dagens behov. Hade han dessutom orkat ett kapitel till så hade han sett att potentialen för svensk biodrivmedelsproduktion ligger uppemot 100 TWh/år. Vi kan alltså inte bara mer än väl klara vår egen försörjning utan också exportera.

    Om J-G Hemming vill producera drivmedel med kol från atmosfären utan att ta omvägen över biomassa, så är han naturligtvis fri att göra detta. Han får konkurrera på samma villkor som alla andra hållbara drivmedelstillverkare, det ryms inom de förslag som utredningen lagt. Det behövs ingen ny SOU för det.

    Svara