Nordiska reaktioner: Sverige kör eget lopp

Nordiska reaktioner: Sverige kör eget lopp

Sveriges politiker har inte frågat vad grannländerna vill ha. Men energiöverenskommelsen har stora konsekvenser för dem alla. Second Opinion har samlat några av de nordiska reaktionerna.

Norge

I Norge fokuserar kommentarerna till den svenska energiöverenskommelsen framför allt på det lägre elpris som kan förväntas med ökad elproduktion och på konsekvenserna för det gemensamma svensk-norska elcertifikatsystemet.
– Det nya svenska elcertifikatmålet på 18 TWh/år till 2030 sätter press på samtliga elproducenter under lång tid, enligt marknadsanalytikern Odd Gunnar Jakobsen, som uttalar sig för norska Vindkraftnytt.

Detta räknat på att de återstående sex svenska kärnreaktorerna fortsätter att producera normalt. För elcertifikatens del har energiöverenskommelsen redan bidragit till att trycka ner priserna till all-time-low-nivån 126 kronor/MWh (27 juni) och ännu lägre 123 kr/MWh för långtidskontrakt.

På energianalysbyrån Nena är Joachim Jernæs prognos att prispressen på certifikaten fortsätter. Bakom det finns också en annan faktor, som förvånat analytikerna: ett fortsatt stort intresse från internationella investerare att gå in i nordiska vindkraftsprojekt.
– Investeringsviljan är överraskande stor trots den låga kombinerade intäkt som elpriset och certifikatpriset ger, säger Joachim Jernæs till Europower.

Även Øistein Schmidt Galaaen, vd för vindkraftsföreningen Norwea, tror att ”det är rimligt att förvänta sig reducerad lönsamhet för den norska elbranschen generellt”. För den norska vindkraften är det ”isolerat sett en dålig nyhet att Sverige väljer att fortsätta med subventioner när Norge inte gör det”, säger han i Teknisk Ukeblad.

Trots den norska regeringens tydliga nej till att delta i ett utvidgat elcertifikatsystem spekulerar branschen om att Sverige efter 2020 kan komma att ta in norska vindkraftparker i systemet och kanske även anläggningar i Danmark eller Finland. Om Norge skulle godkänna en utvidgning av elcertifikatsystemet, skulle det minska risken för en priskollaps på elcertifikaten – eller i varje fall förskjuta till kollapsen till 2030, enligt norska analytiker.

Danmark

I Danmark uttrycks samma uppfattning att den svenska energiöverenskommelsen kommer att leda till ökad elproduktion och ytterligare nedpressat elpris.
– Ett lägre elpris är isolerat sett bra för kunderna, men ett gift för den gröna omställningen i den danska elproduktionen, som behöver högre marknadspriser på el och minskat beroende av stöd, enligt Stine Leth Rasmussen, avdelingschef på Dansk Energi.

– Det understryker behovet av att vi inte bara i Danmark, utan i hela Norden, går in för en strategi för elektrifiering [för att öka elanvändningen] och öka vår elexport till EU, säger hon.

Den svenska stängningen av fyra reaktorer driver enligt Dansk Energis kalkyl upp elpriset med omkring 4 (svenska) öre/kWh och reducerar den danska PSO-avgiften (som läggs på elpriset till slutkunden och framför allt finansierar subventionerna till förnybar el) med ungefär 500 miljoner kronor på årsbasis. En negativ effekt av reaktorstängningarna i Sverige handlar för dansk del däremot om energisäkerheten, där Danmark enligt Stine Leth Rasmussen ”sitter i samma båt som Sverige”. Eftersom reaktorerna ligger i den del av Sverige som det danska elnätet är kopplat till, försämras effektbalansen också på den danska sidan, särskilt i Själland.

Lars Aagaard, vd för Dansk Energi, har i intervjuer varit öppen med att den svenska kärnkraften är viktig för Danmark.
– Mycket av vår importel från Sverige är ju kärnkraftsproducerad. Jag vet ingen som inte skulle acceptera att det är så. Vi hoppas verkligen att vi kan importera el från Sverige i fortsättningen också, sade Lars Aagaard till Di Agenda i fjol.

Argumentationen i den svenska energiöverenskommelsen (om att öka elexporten) störs också av den instängningseffekt som följer av att tyskarna av konkurrensskäl håller bara en mindre del av överföringskapaciteten mellan Jylland och Tyskland öppen. Vid det här laget har de nordiska elproducenterna av detta skäl gått miste om miljarder i exportintäkter.

Finland

Störst effekter får den svenska överenskommelsen troligen ändå för Finland, som i dagsläget importerar omkring 20 procent av sin el från Sverige och i en del lägen inte klarar sin elproduktion själv. Pekka Salomaa, som på den finländska branschorganisationen ET bevakar elmarknadsfrågorna, ger samma bild som sina nordiska branschkollegor.
– Med sex reaktorer kvar i bruk och ännu mer subventionerad vindkraftsel kommer elpriset att pressas ner ytterligare, med konsekvens att investeringar i ny elproduktion på marknadsvillkor knappast blir aktuella, säger han.

Det positiva är enligt Pekka Salomaa att de sex kvarvarande reaktorerna håller uppe effektbalansen, något som i normalfallet även kommer Finland till del. Men det löser inte problemet i de lägen när alla i Norden behöver maximera sin elanvändning samtidigt. Finland klarar teoretiskt att mobilisera omkring 11500 megawatt inom landet, men i vintras var behovet som mest över 15000 megawatt. Stamnätsoperatören Fingrids mardrömsscenario är att anläggningar i en höglastsituation oplanerat måste stängas eller någon viktig överföringsförbindelse havererar.

Sedan september i fjol har all tillgänglig elproduktionskapacitet i Finland varit upphandlad vid fyra tillfällen. En finländsk livlina är de nya kärnreaktorerna Olkiluoto 3, som med 1600 megawatt väntas i kommersiell drift i slutet av 2018, och Hanhikivi 1 (Fennovoima) som med 1200 megawatt planeras starta 2024. Men inte heller denna nya kapacitet är någon garanti för att Finland i ett pressat läge ska klara sin elproduktion själv.

Pekka Salomaa uttrycker respekt för att de svenska politikerna på så pass bred bas kommit överens om energipolitiken på i varje fall medellång sikt. Han uppfattar samtidigt perspektivet i överenskommelsen som väldigt svenskt, trots allt tal om internationella lösningar.
– Alla nordiska länder gör upp sina egna nationella strategier trots att elmarknaden blir allt mer internationell. Var är logiken i det, frågar han.

BILD: Karta över Norge, Danmark, Sverige och Finland. Foto: Johannes Jansson/norden.org

1 Kommentar
Svenolof Karlsson
Av Svenolof Karlsson
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. Leif Tollén skriver:

    Obegripligt att man inte forcerar förbindelser till omvärlden mera.