”Energifrågan tar stor plats i EU-valet”

”Energifrågan tar stor plats i EU-valet”

Nästa vecka går Europa till valurnorna och energifrågan är i allra högsta grad levande, vittnar Svensk Energis Joakim Bogdanoff som arbetar i Bryssel.

Försörjningstryggheten är den viktigaste frågan på grund av krisen i Ukraina, men även EU:s konkurrenskraft och klimatmålen är viktiga delar av energifrågan som tar plats i valrörelsen.

Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi

Från Bryssel följer Joakim Bogdanoff ingående EU:s energipolitik på alla nivåer och nu mitt i den brinnande valrörelsen till Europaparlamentet är hans bedömning att energin är viktig för dem som kandiderar. 

– Energifrågan tar stor plats i valrörelsen och spelar en avgörande roll i flera länders valrörelse, säger han.

Överhuvudtaget är medvetenheten om energifrågans betydelse större i Europa än i Sverige, menar han. Han jämför med våra riksdagspolitiker och tycker att det är stor skillnad mellan dem och våra svenska politiker som kandiderar till Europaparlamentet – de sistnämnda har det nödvändiga breda och europeiska perspektivet.
– Alla EP-kandidater är medvetna omJoakim Bogdanoff webb.jpg att energifrågan har en europeisk kontext, så därvid lag tycker jag att de förstår helheten. Jag tror att svenska riksdagsledamöter kan diskutera energifrågan för det har de gjort i över 30 år, men de kan inte sätta in den i en kontext. Man diskuterar gärna energimixen och eftersom den är nationell tror man att energifrågan är nationell. Men energimixen är inte intressant ur ett EU-perspektiv för det är en fråga för varje enskilt land, säger han och tycker att Europaparlamentskandidaterna trillar in i det provinsiella tänkandet så fort de ska debattera frågan i Sverige:

– De ser den viktiga helheten i energifrågan här nere, men så fort de ska debattera på hemmaplan blir de nationella och det är inte särskilt logiskt för 70 procent av de energipolitiska besluten som gäller i Sverige fattas av EU. Sverige är ingen energipolitisk ö utan den är i allra högsta grad en del av ett nordiskt och europeiskt system.

Och vilka energipolitiska frågor dominerar då valrörelsen? Energidimensionen av konflikten i Ukraina är svaret. Vad händer i EU:s medlemstater om Ryssland stryper delar av sin gastillförsel?
– Ukraina påverkar all diskussion vad det gäller energipolitik, Europas sårberhet vad det gäller energiförsörjning överskuggar allt. Gasen påverkar Europa mycket mer än vad vi i Sverige tror. Rysk gas trycks igenom hela systemet och det är väl egentligen bara drygt en handfull länder som inte påverkas. Debatten har gått ifrån hur vi gör med energipolitiken för att stärka Europas konkurrenskraft till att handla om försörjningen. Ett sådant exempel är diskussionen om de nya klimatmålen 2030. Ambitionen var att på ministermötet nu i juni kunna fatta det slutgiltiga beslutet, men så blir det inte. Det kommer att ske tidigast i oktober, säger Joakim Bogdanoff.

Vad blir följderna politiskt av att prioriteringen är så stark på försörjningstryggheten?
– Nu tvingas politikerna att ta hand om det besvärliga energipolitiska läget i stället för att ställa upp långsiktiga målsättningar. Jag förstår ur ett energipolitiskt perspektiv att man måste samverka och utnyttja alla resurser som finns för att hitta lösningar, men samtidigt sker det på bekostnad av de långsiktiga spelreglerna som industrin måste ha. Den får inte de besked som den måste ha för att kunna göra rätt investeringar och det är långa ledtider det handlar om.

Finns det några partipolitiska skiljelinjer när det kommer till hur försörjningstryggheten ska lösas?
– Det finns inga tydliga partiskiljande linjer, mer än att det finns de som ser gas från andra länder som lösningen, de som ser fortsatt användning av kolkraft men med tyska renings- och effektivitetskrav som lösningen, de som ser fortsatt drift av befintlig och ny kärnkraft som lösningen och sen de som vill fortsätta den inslagna vägen med tydliga klimat- och miljömålsättningar från 2009. Men vid sidan om Ukraina-frågan finns det ändå en diskussion kring tillväxten och energifrågans betydelse för den, berättar Joakim Bogdanoff.

Det är många stater med svagt ekonomiskt läge som är beroende av tydliga spelregler för att kunna få bukt med sin situation och även de övriga staterna har krav på sig att förbättra sin tillväxt. Här blir den totala europeiska konkurrenskraften en viktig del för de enskilda EU-staternas ekonomiska läge, förklarar Joakim Bogdanoff, som ser små tecken på att konkurrenskraften ändå tar plats inom EU just nu.
– När kommissionen lade fram sitt förslag om nytt koldioxidmål, om förnybar energi och energieffektiviseringsmålet så släpptes samma dag en industrirapport som innehöll mål om konkurrenskraft. Detta är en tydlig signal om att det finns med på agendan.

Avgörande för om den gemensamma europeiska elmarknaden ska kunna bli verklighet är arbetet med den inre marknaden. Frågan är hur EU avancerar här och vilken plats frågan tar i valrörelsen.
– Under 2014, som det var sagt, kommer vi inte ha en fullständig inre marknad, men om allt går vägen kanske under 2015. Men om EU ska komma någon vart måste man sätta press på de länder som ännu inte ens har infört det tredje marknadsdirektivet. Många länder verkar tro att energipolitiken fortfarande är nationell angelägenhet, bara 10 av 28 länder har fullt ut infört det tredje marknadsdirektivet, Sverige fattade de sista besluten för inte alltför längesen. Så här har man ett jobb att göra inom EU och det måste den nya kommissionen och det nya parlamentet sätta tryck på i höst. Partipolitiskt kan man inte se några stora skiljaktigheter mer än att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna båda generellt avviker och fjärmar sig från tanken om något europeiskt gemensamt, säger Joakim Bogdanoff.

Han tycker på det stora hela att det är en konstruktiv politisk diskussion kring energifrågan i valrörelsen, men han poängterar att det är viktigt att EU hänger i och fokuserar på de övergripande målen. Det är viktigt att Europa diskuterar gemensamma vägar, men tyvärr har medlemsländer lite här och där bråttom och tar nationella initiativ. Det krävs gemensamma beslut, menar han.
– För branschens investeringsmöjligheter krävs det som sagt långsiktiga beslut som måste till och inte minst så bör man oroa sig för att i brist på diskussion om de övergripande målen så tenderar EU-politiken ibland att detaljstyra för mycket. Sådant som normalt sett en fungerande marknad sköter, säger Joakim Bogdanoff.

2 Kommentarer
Daniel Löfstedt
Av Daniel Löfstedt
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. Gunnar Ålfors skriver:

    ”Större i Europa än i Sverige” står det. Dumt. Sverige ligger faktiskt i Europa. Att Sverige inte är en energiö är dock helt riktigt. Olja, gas mm flödar ju över gränserna. Elsamarbetet med andra länder har ju pågått i nästan ett sekel (Med Danmark sedan 1915) och intensifierats extremt mycket under senare år. Inte bara via nordisk elbörs utan även med förbindelser till ett flertal länder utanför Norden. Kontext står det flera gånger. Klart att hela energi- o miljökontexten finns. Liksom att vare sig opinion eller politiker begriper.

  2. Annika Johannesson skriver:

    En annan dimension som politikerna kan diskutera inför EU-valet. Och framåt: http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2365818-exportera-den-svenska-fjarrvarmemodellen